Med den så kallade prioriteringslistan hösten 2003 hamnade landstinget i Östergötland i politikens mest intensiva strålkastarljus. Kritiken var hård och omfattande. I Aftonbladet framställdes "den svarta listan" som en modern variant av ättestupan. Det mesta av kritiken var okunnig och osaklig och vittnade mest om att de vilt sluggande kritikerna inte tagit sig tid att läsa landstingets handlingar. Dock: Hösten 2003 resulterade i att många människor kände oro och vanmakt -- en logisk konsekvens av politikernas oförmåga eller ovilja att informera om och förankra viktiga beslut. Kuppen i landstinget (centralisering och utbudsbegränsningar i ett paket) genomfördes inom loppet av några månader. Det säger sig självt att folk blir oroliga eller förbannade, eller känner vanmakt och förtvivlan.
Nu fortsätter debatten om prioriteringar inom vården. Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet vill att hälso- och sjukvårdsnämnden ställer sig bakom ett förslag som innebär en satsning på psykisk ohälsa, cancersjukdomar, akuta insatser och långvarigt sjuka.
-- Vi vill styra sjukvårdens resurser till dem som har störst behov, säger nämndens ordförande Anna-Lena Sörenson (s).
Få, om ens någon, lär opponera mot den strategin - som dock innebär att annan vård, och andra patienter, måste stå tillbaka. Där ligger prioriteringsdebattens explosivt laddade epicentrum. Östgötapolitikerna säger att de vill göra prioriteringarna synliga och att deras överväganden ska vara kända. Det är en riktig utgångspunkt, och fortfarande gäller att landstingets verksamhet styrs av hälso- och sjukvårdslagen och dess behovs- och solidaritetsprinciper. Den etiska dimensionen kan inte förhandlas bort.
Prioriteringsdebatten i Östergötland är nyttig och viktig. Den tvingar de politiska partierna på riksplanet att ta ställning till frågan hur mycket av samhällets resurser som ska styras till sjukvården. När socialminister Lars Enqvist säger, apropå debatten i Östergötland, att sjukvården ska finnas till för alla på lika villkor, måste han i nästa andetag säga att sjukvårdens andel av BNP ska öka. Om så inte sker finns det inga möjligheter i världen att upprätthålla de övergripande behovs- och solidaritetsprinciperna. Det vet Anna-Lena Sörenson. Därför bör hon sparka bakut när regeringen föreslår att de offentliga utgifternas andel av BNP ska minska, på samma gång som skatte-kvoten föreslås krympa. Går den politiken igenom tvingas Sörenson administrera en reträttens förnedrande och förödande politik -- tvärt emot vad hennes väljare vill.
Den har dröjt, hållit oss på sträckbänken och frestat vårt tålamod till bristningsgränsen, men i kväll, onsdag, dundrar den in på scenen med nyputsade och grymt blänkande navkapslar. Sommaren.
Rockabilly-bandet The Hub Caps spelning första onsdagen i juni på scenen vid Leksaksmuseet i Vadstena symboliserar sommarens definitiva ankomst. Sommaren 2003 markerade det stora genombrottet för Leksaksmuseets musikkvällar. Folk vallfärdade i tusental till klosterstan för att lyssna till Hub Caps. Det var t o m så att 700-årsjubilerande Birgitta hamnade i skymundan när det i rock- och rockabilly-kretsar helgonförklarade Vadstenabandet rockade loss. I kväll är det dags igen. Ta ett djupt andetag och andas in den. Rocksommaren 2004.
TORBJÖRN GUSTAVSSON
Å andra sidan