Det är inga glädjebesked för den östgötska arbetsmarknaden just nu. För bara några dagar sedan kunde vi här på ledarplats applådera Saab när den första "ungerska" Gripen presenterades vid sidan av en särdeles nöjd ungersk flygvapenchef. I samma nummer av Corren lade den nyutsedde Saabdirektören Ian McNamee ut texten om företagets framtidsutsikter. Saab måste bli effektivare, men det behöver inte innebära att man gör sig av med anställda, menade han. Det var ett "förlegat tänkande".
Men i dagens tidning flaggar koncernchefen Åke Svensson för fortsatta neddragningar av personal i Sverige. I samband med bokslutet den 17 februari kommer företaget att lämna närmare besked om läget. Och Svenssons beskrivning av flygplanstillverkningens tillstånd inger oro.
Samtidigt kan man i dag också läsa om Linköpings kommuns kamp mot budgetunderskottet: Bokslutet för 2004 har befunnits vara gott med endast 4,2 miljoner på minussidan mot ett tidigare rekordunderskott. Besparingarna har gjorts på lönekostnaderna: 371 anställda har helt enkelt sagts upp.
Dessa båda besked är till synes hämtade från helt olika sammanhang. Den privata, konkurrensutsatta sektorn som de Saab-anställda lever i, med krav på flexibilitet, produktivitet och risktagande kontra den offentliga sektorn, med långsiktighet och stabilitet som honnörsord, både vad gäller service som anställningstrygghet. Men i det stora sammanhanget är det bara två partier av samma bild.
De ekonomiska villkoren för den offentliga sektorn skiljer sig radikalt från den privata i och med att dess verksamhet ytterst garanteras medelst skattemedel. Men någonstans finns gränser även där. En kommun kan inte ta ut hur mycket som helst i skatt. Dels inverkar ett för högt skattetryck i sig menligt på ekonomin, dels tenderar folk att stundom bli förbannade och rösta bort politiker som inte klarar budgetdisciplinen.
Men inte heller är det så, som ofta påstås, att politiker blivit marknadsmekanismernas fångar. Saabexemplet visar att beroendet lika gärna kan gå åt andra hållet. Företagets framgångar hänger intimt samman med militär upp- och nedrustning -- vilken i slutändan är avhängig politiska beslut.
En och samma verklighet driver kommunala chefer lika väl som kvartalsrapporter jagar direktörer. Dagens uppgifter är i grund och botten en hårdhänt påminnelse om att arbetsmarknadens spelregler är obevekliga, oavsett vilken planhalva man befinner sig på.