Livstidsdomen mot Ulf Olsson väcker bestörtning bland den psykiatriska expertisen. Nu måste lagen ändras, menar en psykiatriprofessor.
Tingsrätten i Lund valde oväntat att bortse från uppfattningen att Olsson är psykiskt sjuk genom att döma honom till fängelse och inte till vård.
Det är en riktig dom, som i bästa fall också innebär ett trendbrott i svensk rättspraxis. Man kan i alla händelser hoppas på det.
Fixeringen vid förövares psykiska hälsotillstånd har allt mer kommit att överskugga själva den brottsliga handlingen, som i Ulf Olssons fall varit sällsynt barbarisk. Det har närmast blivit en ny rättstradition att med automatik söka efter psykiska defekter som förklaring -- som underförstått blir en förmildrande omständighet -- till grova brott.
Liksom även var fallet i rättegången mot Anna Lindhs mördare har den stora uppmärksamhet som mördaren Ulf Olssons hälsotillstånd ägnats riktat bort fokus från hans brott. Det är tillfredsställande att manipulationen inte lyckades denna gång.
Den psykiatriska expertisen har konstaterat att Olsson lider av en allvarlig psykisk störning. Det är ett föga överraskande konstaterande. Det är svårt att tänka sig att någon människa som begår så bestialiska brott skulle kunna vara helt fri från psykiska defekter.
Men därav följer för den skull inte att "domen" måste lyda psykiatrisk "vård". Med ett sådant synsätt skulle till slut inga riktigt grova våldsverkare sitta i fängelse; de flesta skulle vara inskrivna på psykiatrisk klinik. Att trenden i svensk rättstillämpning är stötande för det så kallade allmänna rättsmedvetandet säger sig självt.
Diskussionerna i samband med rättegångarna mot Mijailo Mijailovic och nu Ulf Olsson vittnar om en grundläggande svårighet att acceptera brottslingar som just brottslingar. De visar på en ovilja att se existensen av ondskan, och konfrontera dess konsekvenser.
Det fanns en tid då svensk kriminalpolitik präglades av synen på brottslingar som "offer". De sågs som offer för samhälleliga och andra, yttre omständigheter som individerna inte rår över. I dag är den riktigt grova brottslingen definitionsmässigt "psykiskt sjuk".
Men Ulf Olsson har i varje fall inte varit sjukare än att han skickligt beräknande orkestrerat mediebilden av sig själv som störd. Tidningen Expressen har i flera dagar i sträck ovärdigt lånat sig åt denna manipulation. Olssons "förvandling till kvinna", att han inte "känner sig hemma i sin kropp" har stått i fokus. En och annan glömmer kanske då bort den lilla flicka som Olsson rövade bort, höll fången utan mat och dryck i sex dagar, som han förgrep sig på och sedan ströp.
Men tingsrätten i Lund glömde inte bort Ulf Olssons offer. Den lät sig inte luras av Olsson. Någon slutpunkt har dock inte satts, fortsättning i högre instans följer. Inför kommande processer är det av största vikt att den orimligt framträdande plats som den psykiatriska expertisen fått i rättstillämpningen omvärderas. Domarrollen får inte överlåtas åt psykiatrikerna.