Den så kallade barnflickan från Knutbymordet rör sig fritt i Vadstena med omnejd. Det kunde vi läsa om i gårdagens Corren. Den relativa friheten är en del av vården. Men när tidningarna rapporterar om psykdömdas permissioner så väcker det ofta starka känslor hos allmänheten. Här ställs den gamla motsättningen mellan straff och vård på sin spets.
En allvarligt sjuk människa anses inte kunna ta ansvar för sina handlingar och ska istället få vård. Det är i sak riktigt. Vad som ofta kommer bort i debatten är vårdbehovet hos den stora grupp psykiskt sjuka som inte begår brott. Att vara psykiskt sjuk innebär ofta ett - minst - lika stort lidande som fysiska åkommor. Och det ska rimligen inte krävas att man begår våld mot andra för att man ska få den vård man behöver.
Psykvårdens nuvarande kris har sin upprinnelse i den stora omorganisation som skedde under 1990-talet. Då bantades den slutna institutionsvården kraftigt - kännetecknad av de klassiska mentalsjukhusen. Tanken var att de skulle ersättas med kommunal öppenvård, såsom dagverksamhet, boendestöd och olika behandlingsprogram. Så blev emellertid inte fallet i någon större utsträckning. De psykiskt sjuka har haft svårt att göra sin röst hörd när de begränsade kommunala resurserna fördelats genom åren.
Både socialstyrelsen och regeringens egen psykiatrisamordnare, Anders Milton, har pekat på behovet av mer pengar till psykiatrin. Att socialminister Göran Hägglund nyligen beslöt att skjuta till en halv miljard i statliga pengar är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt. Det behövs betydligt mer pengar för att psykiatrins andel av sjukvårdsresurserna ska återgå till samma nivå som före 1990-talskrisen.
Mer pengar är dessutom långt ifrån hela lösningen. Svenska myndigheter lider av "stuprörssyndromet" - de har svårt att samarbeta horisontellt. Samordningen mellan kommuner och landsting, mellan kommuner och kommuner och mellan sluten- och öppenvård måste bli bättre. Idag hamnar ofta samhällets svagaste individer mellan stolarna.
För att undvika att svårt psykiskt sjuka människor slussas runt mellan olika handläggare och myndigheter har flera kommuner inrättat personliga ombud som ska hjälpa de vårdbehövande att hitta rätt. Socialstyrelsen håller i samma syfte på att ta fram en föreskrift som samlar regleringen av allt patientinflytande.
Stärkt patientmakt kommer inte bara den enskilde till godo. Även samhället tjänar på att medborgarna får rätt vård så snabbt som möjligt. Enligt socialstyrelsens utvärdering har de personliga ombuden inneburit besparingar på hela 170 000 kronor per klient och år.
Mer resurser, bättre samordning och fler utvärderingar är alla nyckelfaktorer för att vi ska få en fungerande psykiatri. Det borde vara ett prioriterat politiskt mål. Ett civiliserat samhälle hjälper dem som har sämst förutsättningar att ta hand om sig själv - även om de inte skriker högst.