En känd våldsbrottsling, som på luciadagen sparkade ned en kvinna och hotade henne med kniv i en butik på Tornbyområdet, släpptes fri från den psykiatriska kliniken efter bara några dagar, rapporterade Corren i går.
Om mannen hade häktats skulle det förmodligen ha varit möjligt att omhänderta honom enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, enligt Lars Naimell, överläkare på Universitetssjukhusets psykiatriska klinik. Då hade han också blivit frihetsberövad.
Men kammaråklagare Olle Danielsson ansåg inte att brotten var tillräckligt allvarliga för att mannen skulle häktas. Därför blev han i stället "LPT:ad", och får vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Enligt den lagen kan patienten frihetsberövas i maximalt 28 dagar -- men också, som i det här fallet, betydligt kortare tid.
Nu är den överfallna kvinnan orolig. Det är inte underligt: mannen har en lång brottskarriär bakom sig, bland annat har han tidigare dömts för grov misshandel, försök till våld mot tjänsteman och narkotikabrott.
Det är lätt att reagera med ilska och rädsla. Borde inte våldsamma, psykiskt sjuka personer alltid låsas in och få vård under en lång tid?
Frågan är problematisk. Människor som begår brott på grund av olika psykiska sjukdomar ställer rättsväsendet och psykvården inför svåra dilemman.
Riskbeteendet kan hela tiden förändras. Att en person exempelvis är psykotisk och våldsbenägen den ena dagen innebär inte att han är det den nästa. På samma sätt kan motsatsen inträffa: lugna, fridsamma personer kan ibland ändra beteende och bli farliga för sin omgivning.
För vissa kan vård enligt LPT vara effektiv. Andra behöver starkare tvångsåtgärder. Och oavsett vilken vårdform som väljs så är en viss återfallsrisk oundviklig.
Med det sagt så bör det ändå inskärpas att samhället skulle kunna göra betydligt mer för att se till att våldsbenägna, psykiskt sjuka personer får den behandling de behöver.
Ett första steg är starkare lagar om tvångsåtgärder. Det är inte rimligt att en person gång på gång skall kunna hota och misshandla andra människor, och sedan släppas fri. En man som under åratal missbrukat olika droger och "hört röster" som fått honom att begå brott behöver uppenbarligen en långvarig behandling som hindrar honom från att skada sig själv och andra.
När psykvården brister är det inte bara ett svek mot de sjuka -- utan också mot resten av samhället.