Finns det något mer nostalgiframkallande än svunna bensinmärken? Alla dessa spännande mackar som kantade barndomens bilvägar - det fanns nästan något magiskt över dem. Det räckte att kliva omkring bland pumparna för att världen liksom skulle kännas större, häftigare, fräsigare, coolare. Jag tillhör den oförbätterliga skara - och vi är ganska många - som inte kan låta bli att sucka längtansfullt efter gamla favoriter som Gulf och BP. Ibland till och med det lite töntigare Esso (som dock hade en fräck slogan; "En tiger i tanken"). Flest fans verkar Caltex ha. Fast av denna estetiska regent bland forna märken har jag inga minnen, var inte ens född när Caltex upphörde 1967 och blev Texaco. BP däremot är en helt annan grej.
Min uppväxt var som inramad av snygga gröngula BP-stationer. Säg 1970-tal och jag associerar omedelbart till Fantomen, KISS, Björn Borg, Sweet, Ronnie Peterson och BP med sin vänligt leende tecknade reklamgubbe i svulstig keps. En mack fanns i närheten av huset där jag bodde som pojke hemma i halländska Kungsbacka. Numera är macken hopplöst förändrad och omskyltad till det betydligt mindre glamourösare Statoil.
Alltså, jag menar, vem kan väl älska och romantisera bensinångorna från något så opoetiskt som norska Statoil?! Att BP:s stilrent klassiska logotyper försvann ur vårt svenska kulturlandskap i början av 90-talet var definitivt en hård och smärtsam upplevelse. Jag vet inte om jag riktigt hämtat mig än. Tills en dag! Jag var ute och körde på slingriga vägar i Östergötland. Plötsligt denna oväntade uppenbarelse i idylliska Björkfors, som genom ett trollslag: en liten BP-mack, helt komplett! Jag var självklart tvungen att stanna bilen omedelbart och tänkte: miraklernas epok är icke förbi. BP lever! Här finns ännu pumpen vi saknat att samlas kring.
Själen i balans, stilla lycka. Om Marcel Proust hade en madeleinekaka för att återkalla den tid som flytt, har jag BP i Björkfors. Östergötland är fantastiskt. Men det visste ni förstås redan.