Turerna kring Tjustbanan har varit många vid det här laget och förvirringen är stor. Medan tålmodiga pendlare står kvar på perrongen och väntar på tåg som aldrig kommer tycks ingen vilja ta på sig ansvaret för en verksamhet som sedan länge upphört att fungera. Vilken slutsats ska vi dra? Det är uppenbart att det inte bara är en part som har misskött sig.
Rikstrafiken bidrar med 21 miljoner kronor om året till Östgötatrafiken, för trafiken på Tjustbanan och Stångådalsbanan. Men i dag står sex av tolv tågfordon på verkstaden. I stället måste passagerarna åka buss. Entreprenören Veolia ska enligt avtalet stå för löpande underhåll och Östgötatrafiken se till att det finns fordon. Båda brister i sitt åtagande. Dessutom är banan sliten. Snart behöver även rälsen bytas.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att pengarna helt enkelt inte räcker till. Därmed är ansvaret politikernas. Satsa eller lägga ner? Här behövs ett tydligt politiskt ställningstagande.
Rent formellt är det Östgötatrafiken som ansvarar för att tågtrafiken fungerar. Bolaget vill inte gå i öppen polemik emot sin egen styrelse, men ger ändå en tydlig fingervisning om var problemet ligger. I en debattartikel i Corren (7/10) skriver Östgötatrafikens ordförande Göran Ekdahl (C) och vice ordförande Lars "Laban" Bengtsson (S) så här:
"De som åker med tågen håller nog med om att tågen inte ska gå så länge till. Tågtrafik ska inte erbjudas till varje pris, någon kvalitet måste även erbjudas."
Tydligare än så kan det inte uttryckas, utan att säga det rakt ut att banan borde läggas ned. Om inte kommunerna skjuter till mer pengar. Det man kan tycka är att Östgötatrafikens styrelse i så fall borde lägga alla fakta på bordet så att priset för Tjustbanans överlevnad blir tydligt.
Just nu riktas resenärernas vrede framför allt emot Veolia som ansvarar för driften. Veolia har tvingats betala sex miljoner i viten, eftersom bolaget har misslyckats med att sköta trafiken enligt avtalet med Östgötatrafiken och Kalmar länstrafik. Men i nuläget är Veolia befriade från fler vitesförlägganden eftersom Östgötatrafiken inte heller lever upp till sin del av avtalet.
Nu måste Östgötatrafikens styrelse ta sitt ansvar och snarast göra en ordentlig översyn av verksamheten. Även om det naturligtvis finns en gräns för hur mycket skattebetalarna kan betala, så måste de ansvariga politikerna göra allt vad de kan för att rädda Tjustbanan.