Varannan låginkomsttagare har inte råd att gå till tandläkaren, larmade tre forskare från Folkhälsoinstitutet på DN Debatt i går.
Och problemet växer -- på ett år har antalet låginkomsttagare som låter bli att gå till tandläkaren av ekonomiska skäl ökat med 30 procent. Nu varnar Folkhälsoinstitutet för att utvecklingen kan leda till "stora framtida hälsoproblem".
För Correns läsare kommer den dystra statistiken förmodligen inte som en överraskning. I förra veckan ägnades en hel serie artiklar åt svenskarnas försämrade tandhälsa.
Det är uppenbart att situationen är ohållbar -- frågan är bara vad som bör göras.
Debattörerna från Folkhälsoinstitutet föreslår "kraftigt subventionerad tandvård" -- inte minst för att få fler unga att prioritera tandläkarbesöken.
Vårdminister Ylva Johansson verkar vara inne på samma linje.
"På socialdemokraternas partikongress i oktober finns ett förslag att förbättringar i tandvården är ett av de stora reformområdena de kommande åren, och jag hoppas att partikongressen kommer att ställa sig bakom det", sade hon i Ekot i går.
Kruxet är att subventioner är kostsamma. Troligtvis kommer man att få bygga ut systemet gradvis.
Ett alternativ för att locka fler till tandläkaren är att sprida systemet med "abonnemang", som nu finns på vissa orter i Sverige. Det går helt enkelt ut på att patienterna betalar en viss avgift i månaden för all behandling under ett år. Genom att risken sprids mellan många patienter kan kostnaderna för individen hållas nere.
Ett annat alternativ är att sänka priserna på undersökningar och andra förebyggande åtgärder, så att fler väljer att gå till tandläkaren i tid.
Det är hög tid att prioritera tandhälsan. I ett relativt välmående land som Sverige borde ingen behöva skämmas för att öppna munnen.