Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Kristdemokraterna och folkpartiet åker ut.
Socialdemokraterna får egen majoritet, med närmare 50 procent av rösterna.
Scenariot är svårt att föreställa sig. Men det är i den riktningen opinionsmätningarna pekar - om det vore val i dag.
Enligt Demoskop (Expressen 3/5) ligger kd under fyraprocentsspärren med 2,9 procent och fp ligger farligt nära - 4,2 procent. Sd har som mest fått 4,3 procent i en undersökning (SvD 29/3). S stiger som en ballong och har som bäst noterat 46,3 procent (Synovate Temo 26/4).
Svenska folket tycks ha ångrat sitt val av regering, rekordsnabbt dessutom. Men är det verkligen så?
Carl Bildts regering efter valet 1991 och Ingvar Carlssons regering efter valet 1994 tappade mer i väljarstöd på lika kort tid, enligt statsvetaren Sören Holmberg (Kristdemokraten 11/5). Det bör kanske tillfogas att de borgerliga förlorade nästkommande val och att socialdemokraterna gjorde ett katastrofval 1998. Alliansens utsikter inför 2010 är inte lysande.
Två av tre svenskar tror att s bildar regering efter nästa val, enligt en undersökning Fokus lät göra i mars.
Vad beror alliansens väljarras på?
Sänkningarna av a-kassans ersättningsnivåer, anser många. Men det är inte säkert att de har haft en avgörande betydelse. Snarare är det summan av negativa händelser sedan maktskiftet. Ministermissarna med Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló har spelat in. Utrikesminister Carl Bildts optionsaffärer likaså.
Att småföretagare ännu inte har fått de förbättringar de hoppas på är en annan pusselbit. Högre försäkringspremier för bilägare och motorcyklister har aviserats. Inte populärt. Samtidigt hänger ett halvt vallöfte om sänkt bensinskatt i luften.
Folkpartiet har lyckats väl med skolpolitiken, men ändå tappat rejält. Partiet befinner sig i en politisk kris som inte har något med regeringen att göra.
I kristdemokraternas fall är det tvärtom. Det är regeringssamarbetet som ställt till det. Partiet har tappat stort på att aborter för utländska kvinnor och kyrklig vigsel för homosexuella nu tycks bli verklighet.
Regeringens politik har innehållit få överraskningar. I rask takt genomförs de förändringar alliansen gick till val på. Kanske rör det sig rent av om ett svenskt rekord i politisk handlingskraft.
Därför speglar opinionssiffrorna också svenska folkets rädsla för förändring. Man vet vad man har men inte vad man får, säger talesättet. Det s-märkta Sverige är välkänt och tryggt.
Socialdemokraternas framgångar efter valet blir i det perspektivet fullt begripliga. Samma politik som nyss ratades står plötsligt högt i kurs. Sådan är rädslans logik.
Lika logisk är Sverigedemokraternas uppgång. De saluför sig numera som starkare förkämpar för folkhemmet än socialdemokraterna själva. En lögn naturligtvis - men en lögn som lugnar.
Valet 2010 hänger på om alliansen lyckas besegra den rädslan och i stället skapa framtidstro. Det bör deras politik kunna klara.