Var tredje kvinna vågar inte gå ut själv på natten, rapporterade Hans Tilly från Byggnads och Carina Ohlsson från Sveriges kvinnojourer på Svenska Dagbladets debattsida i går.
Artikeln bygger på en ny Sifo-undersökning, som visar att 27 procent av alla kvinnor är rädda för att gå ut ensamma när det är mörkt. Bland män är oron inte alls lika utbredd -- endast sex procent svarade att de var rädda.
"Trygghetsfrågan glöms nästan alltid bort i den bostadspolitiska debatten," skriver debattörerna, som även föreslår ett sätt att bekämpa oron: en upprustning av miljonprogramsområdena.
Det är onekligen skrämmande att så många kvinnor känner rädsla i sin vardag. Och visst har Tilly och Ohlsson rätt i att utomhusmiljöerna kan förbättras på många håll.
Ofta kan relativt små åtgärder, som bättre belysning, innebära att tryggheten ökar. Särskilda politiska forum -- som till exempel Linköpings brottsförebyggande råd -- kan vara ett sätt att föra upp frågan på agendan i kommunerna.
Men att tro att kvinnors rädsla kan byggas bort med upplysta promenadvägar och välplanerade busshållplatser är att göra det väl lätt för sig.
För det mesta är rädslan nämligen inte rationell. Om man ser till brottsstatistiken verkar den faktiska tryggheten vara betydligt större än den upplevda.
Till exempel anmäldes drygt 30 000 fall av misshandel utomhus i Sverige förra året, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet. I omkring 22 000 av dessa fall var offret en man, i cirka 7 000 var offret en kvinna.
Män löper alltså en långt större risk än kvinnor att råka ut för våld på gator och torg.
Kvinnor lever istället farligast i hemmen. När en kvinna misshandlas eller utsätts för sexuella övergrepp är förövaren oftast en man i hennes omedelbara närhet: hennes make, pappa eller bror.
Givetvis är det viktigt att ta kvinnors rädsla på allvar. Men är det inte också dags att också börja tala öppnare om våldet mot männen?
Eftersom "gatuvåldet" oftast drabbar samma grupp som utövar det -- de unga männen -- är frågan näst intill osynlig i den politiska debatten. I bakgrunden skymtar något slags förlegat könstänkande: kvinnor är sköra och behöver bli beskyddade. Män är starka och klarar en smäll eller två på käften.
Gör gärna stadskärnor och bostadsområden till trygga, trevliga platser att bo och vistas i under alla tider på dygnet. Men gör det för båda könens skull.