Enligt prognosen kommer landstinget att sakna 40 miljoner kronor redan nästa år, sedan ökar underskottet varje år. Den enkla förklaringen är att kostnaderna ökar mer än intäkterna.
Den mer detaljerade förklaringen visar att de ekonomiska problemen är baksidan av en positiv utveckling. Vi lever längre, alltså ska skatteintäkterna från en krympande andel unga bekosta vården för en växande andel äldre. Välståndet och informationsmöjligheterna ökar, alltså kräver patienterna allt bättre och dyrare vård. Läkemedel och medicinteknik utvecklas i raketfart, alltså gör kostnaderna det också.
Prognosen kan vara väl pessimistisk. Det har pratats länge om "äldrebomben" - när få i arbetsför ålder ska försörja många vårdbehövande äldre - men hittills har de dystraste profetiorna inte slagit in. Vi lever nämligen inte bara längre, det verkar som om vi också är friska längre, och då blir inte försörjningsbördan lika tung.
Politikerna gör ändå bäst i att mobilisera. Även om de äldre blir friskare kommer utvecklingen inom läkemedel, medicinteknik och patientkrav att driva upp kostnaderna. Skattehöjningar nämns, och enligt prognosmakarna skulle ungefär en krona i höjd skatt göra de röda siffrorna svarta. Problemet är att skattehöjningar är som kvicksand - höjer man en krona nu så visar det sig att hoppsan, det krävs en krona till nästa år och hoppsan, en krona till året därpå. Rätt vad det är kämpar man för livet mot kvicksanden, skatten höjs igen och igen utan att vården blir effektivare.
FP brukar tala sig varma för förebyggande folkhälsoarbete, men det är också en tveksam lösning. Dels är det inte särskilt liberalt när politiker viftar med förmyndarpekpinnen, dels är risken stor att bara de som redan lever hyfsat sunt tar till sig budskapet. Framförallt är det empatilöst att skuldbelägga människor som drabbas av svåra sjukdomar.
S drev tidigare prioriteringsfrågan. Den diskussionen behöver återupptas. Naturligtvis ska alla kunna få nödvändig vård, men redan i dag betalar människor ur egen ficka för sådant som ögonlaser, estetisk kirurgi och i vissa fall provrörsbefruktning och fosterdiagnostik. Om våra krav på vården hela tiden ökar är det rimligt att dra en gräns för vad skattepengarna ska finansiera.
Men den stora ödesfrågan för landstinget, och kommunerna i Östergötland, är att locka hit människor i arbetsför ålder. Enligt prognosen kommer nästan hela befolkningsökningen i länet de närmaste 20 åren att bestå av 65-plussare. Det innebär fallande skatteintäkter och växande utgifter för både landstinget och kommunerna. Det bästa sättet att förebygga skattehöjningar och tuffa besparingar inom offentliga sektorn är att hitta en smart strategi som får yngre människor att flytta hit.