Hej, tomten. Tack för att du tagit dig tid att svara på några frågor. Det måste råda stressiga tider för dig.
- Ho, ho, ho, ja, det skulle man kunna tro. Men jag har vanan inne och vi ligger bra till i verkstaden. Annars är ju stress en vanlig åkomma så här års.
Men om inte ens självaste jultomten är stressad så kanske vi andra inte heller ska vara det.
- Det tål att tänkas på.
Finns det inget som stressar dig?
- Nu för tiden, inte mycket. Tomtemor är lite orolig över min vikt så hon har försökt få mig att anamma någon populärdiet. Jag har testat både LCHF och 5:2.
Hur har det gått?
- Dåligt, som du ser. Ingen diet tillåter risgrynsgröt med gräddmjölk, sirap och en rejäl klick smör. Och är det nu något som ska stressa gamle tomtefar så är det att jag inte får äta min gröt var dag. Så vi har lagt dieterna på is.
Barnen måste ju äta sin spenat om de ska få julklappar, eller?
- Hooo, det är föräldrarnas påhitt, de hotar med mig och julklappsembargo för att få de små att äta nyttigt. Det är väl inte så farligt. Lever de på godis, då kommer jag ändå. Jag älskar godis!
Jaha, så inga motprestationer krävs?
- Jo, man ska ha varit snäll. Där viker jag inte en tum!
För annars går det ett rykte om att du är kommunist…
- Ho! Det är den där skojaren Henrik Dorsin. Det blir tomt under hans gran i år, ska jag säga! Bara för jag att är tjock och har skägg, som Marx, och klär mig i rött så är jag inte kommunist... Inte liberal heller, om det nu var det ni hoppades på. Jag har ingen politisk hemvist. Jag är allas tomte.
Som kungen.
- Jaha, ja så är det kanske. Jag har ingen åsikt om honom heller.
Annars skulle tomten säkert ligga bra till i ett svenskt presidentval.
-Hoho! Det har jag inte tid med. Tror jag… Det kanske ska övervägas.
Vi får återkomma med nominering om det blir aktuellt.
- Det låter bra.
Tillbaka till ditt nuvarande jobb, hur finansierar du din verksamhet?
- Vi – ja, det vill säga nissarna – tillverkar alla leksaker i tomteverkstaden. Material tar vi från naturen.
Egna ägor?
- Självklart.
Då betalar du skatt då?
- Eh… nej. Eftersom jag inte har någon inkomst så gör jag inte det.
Hur är det bostaden då, bor du, tomtemor och nissarna under samma tak?
- Nej, nissarna bor ovanpå verkstaden.
Det låter som en bullrig boendemiljö. Har du kollektivavtal?
- Va? Nej… Det finns ingen anledning.
Men du har ju massor av anställda?
- Ja, och på helt frivillig basis. De är fria att gå när de vill, men de stannar hos mig och renarna. Så har det alltid varit. De är ju mer som mina barn än anställda – fast de är förstås vuxna. Små vuxna. Det är inte fråga om något barnarbete, alltså! No, no, no.
Renarna ja. Hur många bås har du i stallet?
- Ett för varje ren. Några nissar är specialiserade på att ta hand om dem. Ni vet, det är inga vanliga renar – de kan flyga!
Jo, vi är medvetna om den saken. Hur går det till?
- Ho, ho, det är magi!
Så det handlar inte om några tillsatser i fodret?
- Absolut inte, och skulle det vara så skulle jag ta patent och lägga tomtekarriären på hyllan! Men jag vet ärligt talat inte hur de kan flyga. Det är lika naturligt för dem som att gå.
Okej. Åter till verkstaden. Hur är det med energiförsörjningen.
- Vi är rätt gammeldags och kör mycket med handkraft. Nissarna är flinka och starka.
Uppvärmning då? Du bor på en kylig plats.
- Det stämmer, men inget värmer så gott som en brasa. Och i verkstaden har vi flera där grötkittlarna alltid står på.
Vad säger hälsovårdsnämnden om det?
-Det man inte vet mår man inte dåligt av.
Nu vet den.
- I så fall är den välkommen på besök!
Men ingen vet ju din adress.
- Just det…