Peter Borring har klassisk ”bondebakgrund”. Uppvuxen på en gård utanför Skänninge intresserade han sig tidigt för lantbruket och dess utmaningar. Han minns att han diskuterade odlingssätt med sin lärare på högstadiet, som gillade ekologiskt. Han försökte förklara att det inte ligger någon ”djävulsk ondska” bakom bekämpningsmedel och annat, bara en anpassning till verkligheten. Verkligheten är en plats som Peter Borring ständigt återkommer till, och önskar att fler gjorde.
– Jag högaktar dem som har visioner, men ibland blir beskrivningarna hos exempelvis miljöorganisationerna alltför ensidiga, säger han.
Peter Borring tycker mycket och ofta, inte bara om jordbruksfrågor. ”Åsiktsmaskinen”, har han kallats av människor i sin närhet. Han skriver krönikor i tidningen Jordbrukaren och är aktiv på Facebook. Han har tidigare varit politiskt aktiv (M) i miljönämnden i Mjölby kommun. Ett uppdrag som gav honom värdefull insikt i hur mycket politikerna har att säga till om, men hur låg kunskapsnivån är. Det banar väg för tjänstemännen som får oerhört stort inflytande. Problematiskt, menar Peter Borring, som tycker att ideologierna tar för liten plats. Kompassen borde alltid vara riktmärke, och borgerliga politiker borde göra klart att regelförenklingar och företagandet ska stå i första rummet.
Du verkar ha stort företagarfokus. Vad är du främst: bonde eller företagare?
– Kul att de säger det och bra fråga! Jag brukar säga att jag är bondeföretagare, jag vill se bönder som företagare. Men min drivkraft ligger i lantbruket.
De flesta företagare har väl en drivkraft?
– Ja, men om jag bara såg till det mest lönsamma skulle jag kanske sälja gården och maskinerna i morgon, ta pengarna och göra något annat. Det vill jag inte.
Men bönder är ju inte som andra företagare, de får inga bidrag. Varför ska ni särbehandlas?
– Lantbruket är en del i ett långsiktigt perspektiv. Det har bäring i många frågor som påverkar och berör många andra frågor såsom miljö, natur, djur och mat. Det är ett politiskt område och väldigt många har åsikter om det vi bönder gör. Därtill är lantbruk väldigt kapitalkrävande, men ger inte mycket avkastning i jämförelse. Det vi inte kan ta betalt för i affären måste vi få ut på annat sätt.
Svenskt lantbruk har genomgått en stor omställning. 1990 fattade riksdagen på den socialdemokratiska regeringens inrådan beslut om en avreglering med syftet att faktiskt minska jordbruksproduktionen, som gick med överskott. Jordbruket skulle verka under samma villkor som övrigt näringsliv. Om så inte hade skett tror Peter Borring att det hade varit ute med svenskt lantbruk i dag. Omställningen har tagit fart under det senaste decenniet då entreprenörskapet liksom näringarna har utökats. Många driver till exempel gårdsbutiker vid sidan om lantbruket. Det leder oss in på gårdsförsäljning av alkohol, vilket Peter Borring anser bör tillåtas. Käppen i hjulet är alkoholmonopolet. Börjar vi rucka på den kommer EU att ifrågasätta det svenska undantagstillståndet.
– Sverige har blivit akterseglade av EU vad gäller alkohol, säger Peter Borring. Vi kan jämföra med Finland som förhandlade med EU innan inträdet, till skillnad från Sverige. Vi får skylla oss själva.
Han är ändå EU-vän, men anser att Sverige använder medlemskapet på fel sätt och är alldeles för lydigt.
– I övriga EU säger de ”titta på Sverige, där gör de allting rätt!”, när de undrar hur en lag ska implementeras. Eskil Erlandsson säger att Sverige är det enda landet som vill förenkla EU:s jordbrukspolitik. Har ett land rätt och övriga 27 fel då? Eller borde vi göra mer som de andra?
Vilket är svenska bönders största problem?
– Svenskarnas dubbelmoral, svarar Peter Borring snabbt. Vi vill ha livsmedelsproduktion och öppna landskap, men vi är inte beredda att betala för det. Vårt klimat ger oss annorlunda förutsättningar än Sydeuropa. Därför behöver vi andra regler.
Ledarredaktionen fick en del läsarkritik när vi skrev att landsbygdsprogrammet borde skrotas, efter att en ESO-rapport ifrågasatt samhällsnyttan. En läsare ansåg till och med att vi bedriver hets mot folkgrupp mot landsbygdsbor.
– ESO-rapporten tog så mycket för givet, att saker skulle existera utan det där stödet. Återigen saknas verklighetsuppfattningen. Liksom miljörörelsen ibland går för långt i sina visioner, gör även marknadsliberalerna det. Uppsatta politiska mål rimmar inte med marknadsliberalismen.
Är det viktigt att Sverige har en egen matproduktion? Livsmedelsförsörjning som argument håller inte, handel är ju delvis ett fredsprojekt.
– Ja, och vår generation ser inte krig som ett reellt hot. Däremot är en egen livsmedelsproduktion viktig för konsumentpåverkan, till exempel. Om vi vill fortsätta köpa mat till rimliga priser måste vi kunna påverka, det blir svårare utan egen produktion. I Sverige ser vi mat som livsmedel. Men i andra delar av världen är mat ett maktmedel.
Däremot skulle svenskt jordbruk kunna effektiviseras än mer, medger Peter Borring. Om vi fokuserade mer på det som ger bra avkastning, mjölkpulver i stället för ost till exempel, skulle lantbruket kunna bli en exportsektor. Vi skulle kunna producera mer kött. Köttfria måndagar och dylikt har skambelägt köttätandet. Regionordföranden kastar nytt ljus på saken.
– 50 procent av våra marker består av lerjord som inte duger till annat än att odla vall, vilket bara är lönsamt om det går genom en kyckling, gris eller ko. Och vad gäller köttets koldioxidutsläpp så orsakar godisproduktionen nästan lika mycket – bättre ha en godisfri dag i veckan då.
Peter Borring håller på att se över om hans företag skulle tjäna på att gå över till ekologisk produktion, likt 25 procent av LRF:s medlemmar. De politiska ambitionerna gör att stödet är högre. Men billigare kan varorna inte bli för konsumenten eftersom avkastningen är mindre. Blott fyra procent av det som säljs i dagligvaruhandeln är ekologiskt.
– Det är vår förbannade plikt att producera det som konsumenterna vill ha, säger Peter Borring, men påpekar att det är väldig skillnad mellan vilka val man gör som enskild konsument och hur man agerar inom stora organisationer eller som politiker.
Verkligheten ligger någonstans däremellan.