Förra veckan släppte Skolverket Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen. Det mesta är självklarheter, men ett stycke får hjärtat att jubla hos alla skolengagerade: Skolverket gör äntligen upp med det individuella arbetet, och påpekar att undervisning som lägger alltför mycket eget ansvar och eget kunskapssökande på eleverna är ineffektiv. Det gör att "eleverna blir mindre engagerade i skolarbetet och att de uppnår sämre studieresultat", skriver Skolverket.
De hade kunnat lägga till att det ökar klyftorna, eftersom en skola där eleverna ska lära sig allting på egen hand i praktiken lägger över mycket ansvar på föräldrarna. Resultatet är lika logiskt som obehagligt: Det går sämre för barn vars föräldrar har låg utbildningsnivå och/eller litar på att skolan lär eleverna det de behöver.
Individuellt arbete är inte detsamma som individualiserad undervisning. Ingen vill tillbaka till 80-talet när inställningen ofta var att alla elever skulle kunna lika mycket (eller lika litet), vara på samma sida i matteboken och läsa samma böcker oavsett intressen och förmåga. Undervisningen ska anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar och behov - men det innebär inte att eleverna ska sitta timme efter timme och "söka sin egen kunskap" eller "forska" på ett internet där det finns lika mycket vanföreställningar och tokerier som det finns vederhäftig information.
Utöver uppgörelsen med de senaste decenniernas övertro på eget arbete innehåller de allmänna råden som sagt mest självklarheter. Att läraren ska strukturera och styra undervisningen, se till att eleverna förstår syftet och ge varje elev konstruktiv återkoppling borde inte få ett enda ögonbryn att höjas.
Därför är det svårt att förstå kritiken från de båda lärarfacken. De vänder sig mot en påstådd "detaljstyrning". Detaljstyrning hade det varit om lärarna blev tillsagda exakt hur de ska strukturera och styra undervisningen och så vidare, men så är inte råden utformade.
Det är väl inte så att lärarfacken försvarar lärares rätt att även fortsättningsvis dra sig undan i passivitet, medan eleverna "söker sin egen kunskap"? Kritiken av alltför mycket eget arbete är nämligen det enda ställe där Skolverket i detalj beskriver hur undervisningen (inte) bör gå till.
Vad som däremot förtjänar kritik är dokumentationshysterin. Enligt de allmänna råden ska allt dokumenteras, inte bara de enskilda elevernas kunskapsutveckling utan också lärarnas planeringar och uppföljningar. Att nyexaminerade lärare behöver dokumentera mycket för sin egen utvecklings skull är en sak, men att lärare som jobbat i 20 år och förhoppningsvis har ständig reflektion och förbättring "i ryggmärgen" ändå ska skriva ned varje liten detalj - det stjäl bara tid som eleverna kunde ha fått.