Östergötlands landshövding Björn Eriksson har fått regeringens uppdrag att utreda omständigheterna kring de dramatiska rymningarna från Hall- och Norrtäljeanstalterna. Regeringen har gjort ett bra val. Björn Eriksson är rätt man på rätt plats, energisk, handlingskraftig, osentimental och resultatinriktad.
Tre grovt brottsbelastade interner rymde från Hall. Med bistånd utifrån. Och kanske inifrån. Tre likaså svårt brottsbelastade rymlingar gav sig iväg från anstalten i Norrtälje. Med hjälp utifrån. Hur dessa skandalösa rymningar kunnat genomföras ska Björn Eriksson ta reda på. Redan på måndag ska han i Linköping ha ett möte med utredningens huvudsekreterare.
Förutom detta utredningsuppdrag ska Björn Eriksson dessutom vara med och ta fram förslag till det nya rymningssäkra fängelse som justitieminister Thomas Bodström vill se uppbyggt med det snaraste.
En rymningssäker kriminalvårdsanstalt betecknas från vissa håll som en utopi. Från andra håll sägs att det inte ens är önskvärt. Argumentet för det sistnämnda är främst att en hermetiskt tillsluten anstalt skapar stark frustration hos de intagna och därmed ökar risken för våld, oro och kanske upplopp. Den risken måste vi kanske trots allt ta.
Resonemanget om utopi däremot kan inte avfärdas utan vidare. Dagens grova brottslingar har i regel ett nätverk av likaledes brottsbelastade personer utanför anstalten. Nätverket förfogar över såväl pengar som vapen.
Tungt beväpnade personer kan forcera det mesta, till och med en anstalt av ren fästningskaraktär.
Därtill kommer att inget fängelse går att driva utan personal, vilket innebär att gisslantaganden inte kan uteslutas.
Rymningarna från Hall och anstalten i Norrtälje har mitt i allt elände ändå haft det goda med sig att säkerhetsfrågorna hamnat i fokus. Många av dem borde åtgärdats långt tidigare. Till dem hör säkerhetskontroller av alla inpasserande, och givetvis också frågan om att upprätta utrustning för mobiltelefonstörning. I det senare fallet har frågan varit vilande på grund av att ett antaget anbud överklagats av en konkurrent, och den rättsliga prövningen dröjt. Så borde det inte fått gå till. Upphandlingsbestämmelserna i offentliga sektorn måste givetvis följas, men i en så angelägen sak som den här borde prövningen fått högsta prioritet. Utan kontakt med omvärlden försvåras internernas chanser att rymma väsentligt. Nu har länsrätten i Linköping till sist avgjort tvisten och arbetet med att upprätta störningsutrustningar vid fängelserna sägs ska starta omedelbart.
Björn Erikssons utredningsuppdrag är ytterst viktigt och dessutom tidskrävande. Det innebär att östgötarna får räkna med att landshövdingen fram till nyår inte kan ägna lika mycket tid som vanligt åt sina uppdrag här hemma. Men det bjuder vi på, bara Björn Eriksson kan bidra till ökad säkerhet inom kriminalvården. Och det tror vi att han kan.