Martin Lind, biskop i Linköpings stift, sticker ut hakan genom att vara den första biskop som säger ja till könsneutrala äktenskap.
På samma sätt som svenska kyrkan har gjort när det gäller till exempel kvinnliga präster tolkar Martin Lind bibeln i ett modernt sammanhang: huvudbudskapet är att vi ska leva i kärlek, och det gäller fortfarande - de passager som fördömer homosexualitet har blivit föråldrade eftersom det är två tusen år sedan bibeln skrevs.
Correns ledarsida förespråkar en annan lösning på äktenskapslagen - äktenskapet bör göras helt civilrättsligt och könsneutralt, och sedan kan alla människor få en religiös ceremoni enligt sin egen tro.
Det är ändå värdefullt att Martin Lind sätter ned foten - det finns många kristna homosexuella som undrar om de är välkomna i svenska kyrkan och det finns kristna som oavsett sexuell läggning undrar om allas kärlek är lika mycket värd i svenska kyrkans ögon.
Men hur argumenterar egentligen Martin Lind för sin ståndpunkt? Till Correns webbteve säger han att äktenskap ska hjälpa de homosexuella att "komma bort ifrån promiskuitet och prostitution som ändå har präglat mycket av de homosexuellas tillvaro".
Martin Lind vill hjälpa de homosexuella undan förtryck och fördomar, men ger i samma andetag prov på egna fördomar.
Att Lind ser äktenskapet som räddningen undan promiskuitet och prostitution och garanten för livslånga förhållanden i trohet är en sak - han är en kyrkans man i ett samhälle som färgas av tilltagande sexualisering och seriemonogami.
Men att Lind ser promiskuitet och prostitution som särskilt vanligt förekommande bland homosexuella avslöjar fördomar och okunskap. Finns det några homosexuella familjer som kan förbarma sig över biskopen och bjuda hem honom på studiebesök så att han får skåda verkligheten? Hans vilja är ju god.