Den 1 juli upphör den stopplag som hindrat kommuner från att sälja ut allmännyttans bostäder. Efter halvårsskiftet kommer en kvalificerad majoritet - två tredjedelar - av hyresgästerna i ett område att kunna göra om sina hyreslägenheter till en bostadsrättsförening. Är kommunen med på noterna så ska staten inte lägga sina fingrar emellan.
Lagändringen - som Alliansregeringen genomdrivit - är logisk. Bestämmanderätten över allmännyttan bör ligga hos samma politiska instans som förvaltar och äger bolagen - det vill säga kommunen. En klar majoritet av landets kommuner ställer sig också positiva till att ombilda kommunala hyresrätter till bostadsrätter. Förändringen innebär inte, som en del domedagsprofeter gör gällande, att hyresrätten som bostadsform skulle vara hotad. Det finns mer än dubbelt så många hyreslägenheter som bostadsrätter i Sverige.
Intresset för ombildning är dessutom inte lika stort överallt. På mindre orter drar sig många från att köpa sin bostad eftersom prisutvecklingen där kan vara oförutsebar.
Poängen med lagändringen är dock att människor ska ha möjligheten att köpa sin lägenhet om de vill. Linköping är en expansiv och relativt stor stad och här tänker den borgerliga majoriteten utnyttja den nya möjligheten till att försöka öka blandningen av boendeformer. Det är en lovvärd ambition. Linköping har idag en stor andel hyresrätter i sina flerbostadshus: 78 procent att jämföra med 71 procent i riket som helhet. Det är främst till de boende i områden med en mycket stor andel hyresrätter - såsom Ryd och Berga - som Stångåstaden ska vända sig med en förfrågan om ombildning enligt kommunens nya direktiv.
Bostadsrätten har flera fördelar. När människor äger sina lägenheter ökar i regel intresset att vårda boendeområdet och engagera sig i gemensamma aktiviteter. Boendeformen ger också större möjligheter att reparera och bygga om det egna hemmet.
För kommuner som ombildar sina hyreslägenheter innebär utförsäljningen ett välkommet kapitaltillskott som kan användas till att bygga nya hus och på så sätt öka det totala bostadsbeståndet.
Kommunen bör dock akta sig för att slumpa ut sina fastigheter till underpris - något som delvis skett i Stockholm. En sådan politik innebär en orimlig förmögenhetsöverföring från skattebetalarna.
Målet med politiken måste vara ett blandat boende som motverkar segregation och leder till ökad valfrihet. Hyresrätten behövs också. Förutsatt att bostadsköerna inte ringlar sig onödigt långa utgör den en smidig boendeform för unga människor som ofta är nya på både arbets- och bostadsmarknaden. Tillgång till hyresrätter underlättar även för människor att byta bostadsort. Det är viktigt - inte minst om fler ska förmås att flytta dit jobben finns.
Utförsäljning av allmännyttiga bostadsföretag är visserligen inte något självändamål. Men det är rätt att försöka åstadkomma ökad makt åt de boende och en bra mix av boendeformer. Som tur är verkar den borgerliga Alliansen i Linköping ha insett det - till skillnad från sina bröder och systrar i huvudstaden