Härom veckan ringde en läsare som var upprörd över den p-bot han nyligen fått. Ja, vem blir glad över p-böter?
Vederbörande hade inga som helst problem med att ta sitt straff på 700 kronor för att han parkerat på fel sida vägen. Det som upprörde var straffskalornas oförutsägbarhet. När grannen, som glömt se till att barnet hade säkerhetsbälte, stoppats av polisen står det 600 kronor på inbetalningslappen, den som struntar i väjningsplikten straffas med 600 kronor, den som cyklar i mörker utan något lyse får betala 400 kronor och så vidare.
Den arga läsaren kunde inte gärna tolka detta på annat sätt än: att äventyra sitt barns liv och säkerhet, att äventyra sina medtrafikanters säkerhet genom att strunta i trafikregler eller göra sig osynlig i mörkret -- det är ett lindrigare brott än att parkera sin bil på fel sida av vägen på en avsides belägen och glest trafikerad villagata i Gottfridsberg.
Jämförelsen ovan visar på svårförklarliga orättvisor i straffskalorna. Problemet är att detta bara är småpotatis. Att exempelvis den som skjuter en varg utan att först söka tillstånd kan få ett fängelsestraff i samma storleksordning som en rattfyllerist som kör ihjäl en medtrafikant, säger inte bara något om hur högt vårt rättssystem värderar sällsynta rovdjur. Det visar på att rättssystemet varken är tillräckligt förutsägbart eller har tillräckligt stor legitimitet i medborgarnas ögon.
Ett rättssystem i en demokrati bör kännetecknas av bland annat just stor förutsägbarhet och legitimitet bland medborgarna för att det ska kunna fungera.