Bild: Janerik Henriksson
Bildtext: Arbetslivsminister Hans Karlsson stöttar Byggnads.
Reformera den svenska modellen
Regeringen tvekar inte: fackförbunden har rätt att kräva att utländska företag tecknar kollektivavtal med samma villkor som svenska kollektivavtal. Och om så inte sker, har facken rätt att vidta stridsåtgärder -- precis som LO-förbundet Byggnads gjorde mot det lettiska byggföretaget Laval vid skolbygget i Vaxholm.
Det är kontentan av det 46-sidiga yttrande som regeringen i går lämnade in till EG-domstolen.
Domstolens utslag i Vaxholmsmålet väntas först om ett år. Men arbetslivsminister Hans Karlsson tycks redan nu vara övertygad om att regeringen kommer att få rätt.
"Jag är väldigt trygg i det yttrande som vi har lämnat in och jag känner ingen oro för att vi skulle förlora detta mål," sade han i Ekot.
Vad är det då regeringen försvarar? Utåt sett är det den svenska modellen. Systemet med kollektivavtal skyddar mot lönedumpning och utslagning på den svenska arbetsmarknaden, heter det. Makten över lönerna skall ligga hos arbetsmarknadens parter -- och då spelar det tydligen ingen större roll hur fackförbunden väljer att utnyttja sin makt.
När konflikten mellan Byggnads och Laval inleddes utmålades Laval som ett utsugarföretag. Men den bilden stämde inte med verkligheten. I en briljant artikelserie i DN förra året upplyste Maciej Zaremba om hur Byggnads hade använt sig av rena utpressningsmetoder vid Vaxholmsbygget.
Laval var beredda att betala 109 kronor i timmen, den avtalade miniminivån. Snittet för en svensk byggnadsarbetare var då 133 kronor i timmen. Byggnads krävde 145 kronor i timmen, vilket var mer än Laval klarade av att betala. En blockad inleddes, som tvingade Laval i konkurs -- och letterna fick åka hem.
Visst bör fackförbunden kämpa för sina medlemmars rättigheter. Och självklart bör också utländska företag ha goda villkor för sina anställda. Men den svenska modellen måste anpassas till den nya verklighet som Sverige befinner sig i.
Till exempel borde det vara möjligt för ett utländskt företag att komma till Sverige och uppfylla kollektivavtalens minimivillkor. Om facken inte accepterar en sådan ordning, borde deras befogenheter begränsas. Annars riskerar facken att hämma den fria rörligheten inom EU, en av unionens grundbultar och en viktig förutsättning för tillväxten i EU:s nya medlemsstater.
Men Hans Karlsson verkar inte ha en tanke på att begränsa fackens makt. I går antydde han till och med att Sverige skulle kunna lämna EU om EG-domstolen går emot den svenska regeringen.
"Besvikelse är bara förnamnet på vad svenska löntagare skulle tycka. Många röstade ja till EU i förvissning om att den svenska modellen skulle bestå," sade han till TT.
Alltså: om inte EU-reglerna stämmer med Byggnads regler, borde EU anpassa sig. Eller också kan Sverige hoppa av hela unionssamarbetet.
Om ungefär ett år fäller EG-domstolen sin dom. Förhoppningsvis har Sverige då en regering som vågar ifrågasätta fackförbundens makt -- och modernisera den svenska modellen.
Regeringen tvekar inte: fackförbunden har rätt att kräva att utländska företag tecknar kollektivavtal med samma villkor som svenska kollektivavtal. Och om så inte sker, har facken rätt att vidta stridsåtgärder -- precis som LO-förbundet Byggnads gjorde mot det lettiska byggföretaget Laval vid skolbygget i Vaxholm.
Det är kontentan av det 46-sidiga yttrande som regeringen i går lämnade in till EG-domstolen.
Domstolens utslag i Vaxholmsmålet väntas först om ett år, men arbetslivsminister Hans Karlsson tycks redan nu vara övertygad om att regeringen kommer att få rätt.
"Jag är väldigt trygg i det yttrande som vi har lämnat in och jag känner ingen oro för att vi skulle förlora detta mål," sade han i Ekot.
Vad är det då regeringen försvarar? Utåt sett är det den svenska modellen. Systemet med kollektivavtal skyddar mot lönedumpning och utslagning på den svenska arbetsmarknaden, heter det. Makten över lönerna skall ligga hos arbetsmarknadens parter -- och då spelar det tydligen ingen större roll hur fackförbunden väljer att utnyttja sin makt.
När konflikten mellan Byggnads och Laval inleddes utmålades Laval som ett utsugarföretag. Men den bilden stämde inte med verkligheten. I en briljant artikelserie i DN förra året upplyste Maciej Zaremba om hur Byggnads hade använt sig av rena utpressningsmetoder vid Vaxholmsbygget.
Laval var beredda att betala 109 kronor i timmen, den avtalade miniminivån. Snittet för en svensk byggnadsarbetare var då 133 kronor i timmen. Byggnads krävde 145 kronor i timmen, vilket var mer än Laval klarade av att betala. En blockad inleddes, som tvingade Laval i konkurs -- och letterna fick åka hem.
Visst bör fackförbunden kämpa för sina medlemmars rättigheter. Och självklart bör också utländska företag ha goda villkor för sina anställda. Men den svenska modellen måste anpassas till den nya verklighet som Sverige befinner sig i.
Till exempel borde det vara möjligt för ett utländskt företag att komma till Sverige och uppfylla kollektivavtalens minimivillkor. Om facken inte accepterar en sådan ordning, borde deras befogenheter begränsas. Annars riskerar facken att hämma den fria rörligheten inom EU, en av unionens grundbultar och en viktig förutsättning för tillväxten i EU:s nya medlemsstater.
Men Hans Karlsson verkar inte ha en tanke på att begränsa fackens makt. I går antydde han till och med att Sverige skulle kunna lämna EU om EG-domstolen går emot den svenska regeringen.
"Besvikelse är bara förnamnet på vad svenska löntagare skulle tycka. Många röstade ja till EU i förvissning om att den svenska modellen skulle bestå," sade han till TT.
Alltså: om inte EU-reglerna stämmer med Byggnads regler, borde EU anpassa sig. Eller också kan Sverige hoppa av hela unionssamarbetet.
Om ungefär ett år fäller EG-domstolen sin dom. Förhoppningsvis har Sverige då en regering som vågar ifrågasätta fackförbundens makt -- och modernisera den svenska modellen.