En regeringsförklaring är mer än ett pliktskyldigt replikskifte i riksdagens talarstol. Regeringsförklaringen bör sprudla av lust och lidelse. Regeringsförklaringen ska erbjuda ett panorama av svindlande möjligheter och peka på den svettiga slagkraft som politiken besitter.
Den regeringsförklaring som statsminister Göran Persson läste upp vid riksmötets öppnande i går lyfte aldrig riktigt. Först när Persson läste högt ur Olof Palmes vidunderligt sköna lovsång till den generella välfärden och dess betydelse för tillväxt och fördelning fick regeringsförklaringen vingar och brann av lust och lidelse.
Regeringsförklaringen innehåller lysande enskildheter, som visar att regeringen är på väg att nyktra till efter den marknadsliberala yra den hängett sig åt på senare år. Ändå förvånar det att statsministern inte hårdare markerade den ideologiska skiljelinjen gentemot det rekonstruerade och självsäkra borgarblocket. Centerns och kristdemokraternas uppslutning bakom moderaternas försvarspolitik visar att de borgerliga partierna grävt ner sig till axlarna i blockpolitikens skyttegravar. Persson kan glömma allt vad blocköverskridande samarbete heter. I stället måste socialdemokratin fullfölja den vänstervridning av politiken som regeringsförklaringen är ett embryo till.
Arbetslösheten och den sjunkande sysselsättningen är de enskilt viktigaste frågorna. Att lätta på beskattningen av små och medelstora företag och att pumpa in ytterligare 1,5 miljarder kronor till arbetsmarknadspolitiken är riktig politik, men helhetsgreppet saknas. Regeringen knäpper händerna och ber en stilla bön att den internationella konjunkturen ska ta sådan fart att sysselsättningen ränner i höjden. Det behövs mer än så. De personalintensiva, skattefinansierade sektorerna måste växa mer än vad regeringen vill. Då stimuleras tillväxten och skattekronorna trillar in. Men så länge regeringen tillber avgudarna utgiftstak och extrem låginflationspolitik ligger arbetslösheten kvar på vidriga nivåer. Så låt borgarna brassa på från höger. Det väcker socialdemokratins slumrande vänstersjäl.
S och sjukvården
Hur tänker socialdemokraterna hantera östgötarnas oro, ilska och vanmakt efter genomförda och planerade förändringar av sjukvården? De 103 131 östgötar som röstade på partiet i landstingsvalet 2003 vill säkert veta. Senast i gårdagens Corren skrev jag att det hög tid för partiet att bjuda in till samtal om framtidens sjukvård. Ett år för sent, visserligen, men hellre sent än aldrig.
Att döma av ett mejl från partidistriktet tänker socialdemokraterna vika hösten för sjukvårdspolitiska frågor. Varje arbetarekommun och s-förening ska genomföra öppna möten, partiet ska träffa patient- och pensionärsorganisationer samt fackliga organisationer. "Mot slutet av hösten" finns socialdemokraterna ute på gator och torg "för att prata sjukvård", och med hjälp av en "vykortskampanj" bjuds östgötarna in för att påverka det kommande hälso- och sjukvårdspolitiska programmet.
- Ett brett samtal om sjukvården, skriver Berndt Sköldestig, socialdemokraternas ordförande. Det låter bra. Tiden fram till valet 2006 får utvisa om partiet menar allvar. Envägskommunikation gör ingen valseger.
Sköldestig betonar det nationella perspektivet. Utmärkt. Dags alltså för socialdemokraterna i Östergötland att slåss för att sjukvårdens andel av BNP ska växa.
Till sist (Perssons miss):
Persson, statsministern, har talat, och här sitter jag och fattar noll. Förstår fortfarande inte varför Persson sumpade chansen. Att göra mig till kulturminister. Han sa ju att han skulle toppa laget. Herregud - här ringde jag runt till halva släkten och trumpetade ut att på tisdag måste ni kolla riksmötets öppnande, för då berättar Persson att jag blir kulturminister. Men inte ett ord sa han. Otillräckliga meriter? Skitsnack. Jag har stått i samma busskö som Torgny Lindgren, talat i telefon med Gerda Antti och sett Ulf Lundell på en buss i Orminge. På 1980-talet spelade jag teater i Borghamns bygdegård. Marita Ulvskog har inte gjort nåt av det, och hon var kulturminister i åtta år. Toppa laget, Persson!
TORBJÖRN GUSTAVSSON