Att alla ska ha samma möjligheter att ta sig fram i samhället är en viktig demokratifråga. Om familjeband, kontakter, kön och etniskt ursprung avgör vem som får toppjobben så uppstår en känsla av misstro bland dem som inte får plats kring köttgrytorna. En misstro som går ut på att eliten i samhället håller de sina om ryggen.
Därför är det särskilt viktigt att staten föregår med gott exempel och beter sig juste när den utnämner höga chefer.
De borgerliga partierna, som länge varit kritiska till hur socialdemokraterna skött utnämningspolitiken, lovade därför i valrörelsen 2006 en öppnare tillsättning av myndighetschefer. Tjänsterna skulle annonseras ut offentligt, med tydliga beskrivningar av vilka meriter som krävdes för jobbet.
Så gick det inte till under socialdemokraternas tid vid makten. Tjänsterna tillsattes utan insyn och gick påfallande ofta till någon gammal trotjänare inom partiet - en trotjänare som oftast var man. Det såg naturligtvis illa ut, men problemet var större än så. Genom att så många myndighetschefer var s-märkta skaffade sig partiet ett stort informellt inflytande över det offentliga Sverige.
Alliansen har nu haft drygt två år på sig - och förändringen är fullständig. Det visar en kartläggning som Ekot gjort av de myndighetschefer som har utsetts direkt av regeringen sedan 2006.
Hälften av toppjobben har gått till kvinnor. Under regeringen Persson var bara var tredje chef som utsågs en kvinna. Var femte chef som alliansen har utsett har utländsk bakgrund. Under den förra regeringen var det bara var tjugonde.
Kön och etnicitet bland de myndighetschefer som alliansen utsett motsvarar därmed befolkningssammansättningen i Sverige. De chefer som Göran Persson utsåg motsvarade snarare sammansättningen på sosse-eliten.
Allt detta har skett utan kvotering. Och det är inte det minst viktiga.
Att kvotera in kvinnor och personer med utländsk bakgrund skapar lätt nya orättvisor, eftersom det betyder att en bättre lämpad person blir förbigången. Regeringen har tvärt om letat efter de bäst lämpade, utan hänsyn till partibok. Utmärkt.
"Vi har ju gjort om utnämningspolitiken och mer vinnlagt oss om att det ska vara rätt man, rätt kvinna på rätt plats, mer av annonsering, mer av en professionell rekrytering, bort från den gamla ordningen med allt för mycket politiskt hänsynstagande där det till och med kanske bara var en person i toppen som fattade beslut", säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Ekot med en tydlig pik till Göran Persson.
Men det är inte bara Persson som bör ta åt sig av kritiken.
Mona Sahlin har varit jämställdhetsminister, integrationsminister, demokratiminister, arbetsmarknadsminister och samhällsbyggnadsminister i de senaste s-regeringarna.
Om det finns en person som har det politiska ansvaret för att dessa frågor inte nådde längre under socialdemokraternas tid vid makten så är det Mona Sahlin.
Låt oss hoppas att hon rodnar i dag.