Hon andas besvikelse -- och det med rätta.
I veckan kommer Lettlands president, Vaira Vike-Freiberga, till Sverige. Även om hon är försiktig märks det att hon har något otalt med statsminister Göran Persson. Precis som hon har med ytterligare några ledare i EU:s "gamla" medlemsländer, där regeringsföreträdare hellre tycks tala om risken för social dumpning än om vikten av fri rörlighet inom EU.
Nog vore det välgörande om Freiberga och Persson kunde rensa luften, och om Lettland så småningom kunde få åtminstone några av Europas mest räddhågsna protektionister på andra tankar. Att den fria rörligheten för arbetskraft och tjänster blir verklighet är av brådskande betydelse för hela unionen.
I söndagens "God morgon, världen!" kritiserade Freiberga inte bara den fackliga striden kring ett lettiskt skolbygge utanför Vaxholm, utan också att EU:s ledare i veckan avvisade EU-kommissionens nuvarande förslag till tjänstedirektiv. Nya medlemsländer har gjort stora uppoffringar, men EU:s gamla har inte hållit vad de lovat.
"Vi sade ja till fri rörlighet för arbetskraft, tjänster och varor. Men när vi nu blivit medlemmar upptäcker vi att i praktiken fungerar inte reglerna på samma vis för alla", sade en besviken president.
Mycket riktigt upplever åtskilliga nya medlemsländer att de blivit ett slags B-lag i Europa. "Nu stängs dörren i ansiktet på oss", som Freiberga säger.
Därmed lär många nya EU-medborgare framöver ge uttryck för sin bitterhet. Dessutom riskerar EU:s ekonomi att gå i stå till följd av kortsiktig och populistisk politik, enligt vilken arbetskraft från östra Europa utmålas som ett hot. Men en oberoende studie som gjorts på uppdrag av EU-kommissionen visar att tjänstedirektivet skulle ha kunnat skapa 600 000 jobb inom EU. Det är jobb som behövs -- även i mer välmående delar av unionen.
Lettlands premiärminister är minst lika djärv och kritisk i förhållande till Sverige. Sedan några månader tillbaka heter han Aigars Kalvitis, och i helgen uttalade han sig om Byggnads blockad i Vaxholm. De lettiska bygg-jobbarna åkte som bekant hem till sist, efter att ha tvingats lyssna rop som "Go home!". Men Kalvitis ville att konflikten och det svenska agerandet skulle granskas av EU-kommissionen. Och ett avgörande kommer så småningom i EG-domstolen.
"Vi tar EU:s principer om fri rörlighet för tjänster och arbetskraft på allvar. Vi välkomnar svenska byggföretag hit till Lettland, de finns förresten redan på plats. Svenskarna får bygga hur många skolor de vill här", säger Kalvitis.
En mer generös och solidarisk inställning än den svenska regeringen kan berömma sig av.
De senaste åren har statsminister Göran Persson uttryckt sin oro för "social turism", och han har förordat övergångsregler för att hindra den fria rörligheten. I nära grannländer har det upplevts som ett svek av stora mått.
Dessvärre kommer sådan ogin Europapolitik i sinom tid att slå tillbaka på Sverige, som riskerar att stagnera. Beroendet är ömsesidigt. Därför har Sverige allt att vinna på att vara en godare granne.