Förväntningarna var stora när statsminister Fredrik Reinfeldt (m) höll sitt tal i Almedalen i går kväll.
Något måste han väl hitta på för att försöka vända alliansens låga opinionssiffror?
Och visst kom det en godbit tillväljarna: Vårbudgetens löfte om fortsatta skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare infrias den 1 januari 2009.
För ett vårdbiträde med en lön på 21 000 kronor handlar det om ungefär 200 kronor mer i lönekuvertet. Läggerman ihop dem med de två steg av jobbskatteavdraget som redan genomförts bör det bli en bit över tusenlappen i skattelättnader.
Dessutom vill moderaterna höja gränsen för när statlig inkomstskatt ska betalas - från cirka 28 800 till 30 300 kronor. Det bör stimulera medelinkomsttagare att arbeta fler timmar. Utmärkt.
Sammanlagt kommer alliansregeringens jobbskatteavdrag efter årsskiftet att ha ökat nettoinkomsten med 1 468 kronor för en sjuksköterska med en inkomst på 27 000 kronor. En rejäl slant.
I sitt tal vägde Reinfeldt det mot de strejkande sjuksköterskornas krav på högre grundlön.
Men av någon anledning väcker 1 468 kronor netto inte alls lika mycket entusiasm som kravet på 1 700 kronor brutto väckte vrede hos sjuksköterskorna.
I och med nästa steg i jobbskattereformen kommer 68 miljarder om året att hamna i arbetande människors fickor i stället för i statens kassakista. Det är en historisk sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare som alliansen genomfört.
Men av någon anledning skapar det inte alls lika positiva känslor som en hundralapp eller två i högre a-kasseavgift har skapat negativa reaktioner.
Sysselsättningen stiger i Sverige, ohälsotalen och utanförskapet kryper tillbaka. Tack vare alliansens politik.
Men det skapar inte samma åsiktsstorm som de åtstramningar alliansen genomfört i a-kassa och sjukförsäkring.
Kanske var det därför Fredrik Reinfeldt ägnade merparten av sitt tal åt att grundligt förklara varför sänkta skatter på arbete och åtstramningar i bidragssystemen är bra för Sverige:
Det får fler människor i arbete och därmed kan välfärden finansieras även i framtiden. Inte bara i teorin - regeringens politik har redan gett resultat. Fler arbetar och vi arbetar fler timmar.
Reinfeldt har kritiserats för att inte ha varit tillräckligt god pedagog när det gäller att förklara den politiken - arbetslinjen - för väljarna.
Nu skulle det göras bot och bättring.
Ansatsen var god, innehållet utmärkt. Men tonfallet blev tyvärr spänt.
Det är som att Reinfeldt inte riktigt själv förstår varför motvinden aldrig mojnar. Trots det står han kvarvid rodret och försvarar den politik han tror på - och vann valet 2006 på. En i huvudsak bra politik, för övrigt.
Hans inställning är hedervärd. Statsmannamässig.
Och dessutom en uppfriskandemotpol till s-ledaren Mona Sahlins vagt inkännande retorik, som alltid tycksföra henne precis dit opinionsvindarna bär.