I Sverige anmäler årligen över 20000 kvinnor att de misshandlats av män de lever, eller har levt, tillsammans med. Under år 2002 såldes mellan 200 och 500 kvinnor för sexuella ändamål i Sverige.
Jämställdhetsminister Mona Sahlin tar upp dessa nedslående siffror i ett debattinlägg i DN.
Våld mot kvinnor, prostitution och sexhandel frodas och jämställdhetsministern känner sig tydligen manad att tillkännage att hon är medveten om eländet och att hon vill göra något åt det.
Säkert har Mona Sahlin de bästa avsikter, men trots det känns hennes senaste utspel mångordigt men inte så handlingskraftigt. Några av hennes planer och förslag är lovvärda. Exempelvis gör hon en utfästelse om att sexköpslagen ska reformeras och kompletteras för att "fungera ännu bättre".
Nu är ju sanningen den, att sexköpslagen i praktiken inte fungerar alls. Hittills har den bara tjänstgjort som en välkommen markering mot att kvinnors kroppar kan köpas för pengar. Den markeringen är långt ifrån oväsentlig, men den har inte hejdat prostitutionen bara inneburit att det öppnats nya kanaler mellan köpare och säljare.
En bearbetning av sexköpslagen, som bland annat underlättar bevisföringen mot den som bryter mot lagen, är inte bara önskvärd utan nödvändig, om vi ska kunna skryta med en verksam kamp mot köp av kvinnokroppar.
Mona Sahlin är också inne på rätt spår då hon hävdar att våldet mot kvinnor kan knytas till en pågående sexualisering av tillvaron. Vi översköljs av reklam där kvinnor öppet eller understucket görs till sexobjekt. Som föremål för reklambudskapen måste man vara kritiskt granskande och som konsument medveten om makten att bojkotta företag som marknadsför varor och tjänster genom att exponera kvinnor i sexig utstyrsel och utmanande poser.
Men när Mona Sahlin ger sig in på ett resonemang som utmynnar i allvarliga funderingar på att lagstifta mot "könsdiskriminerande reklam" ger hon sig ut på hal is. Att censurera och förbjuda har aldrig visat sig leda till något resultat.
Med censurerad reklam följer ofrånkomliga gränsdragningsproblem. Vem ska avgöra vad som är könsdiskriminerande i sammanhanget och vilka ska kriterierna vara?
Det är enkelt att slå ned på en annons där en sexigt poserande kvinna är tänkt att öka till exempel försäljningen av verktyg eller bildelar, och lika självklart är att annonsering av underkläder opåtalt kan innebära en viss kroppsexponering.
Det ligger en viss ironi i att jämställdhetsministern vill använda lagstiftningsinstrumentet för en reklamcensur, samtidigt som de statliga filmgranskarna vill avskaffa sin censurerande verksamhet.
I dag finns en nationell handlingsplan med rubriken "Jämt och ständigt". Som viktiga områden i planen nämner Mona Sahlin jämn maktfördelning och jämt inflytande för båda könen, lika lön för lika arbete, mäns våld mot kvinnor, vilket inkluderar prostitution och sexhandel över gränserna, samt sexualiseringen av det offentliga rummet.
Lite i förbigående nämns också området "män och jämställdhet". Det området kunde gärna stått som första punkt i handlingsplanen, för det är här en stor del av problemen med kvinnovåld, sexism och bristande jämställdhet återfinns.
Alldeles för få män engagerar sig i dag i kampen att förändra kvardröjande strukturer, där män förutsätts vara en överordnad grupp och kvinnor en underordnad sådan. Misslyckas försöken att vinna många fler män för jämställdhetssaken förblir målet lika fjärran som nu.
Lagstiftning, censur, handlingsplaner, utredningar och kommittéer i all ära men det är bara om majoriteten av männen vill ställa upp på barrikaderna som det är möjligt att skapa ett samhälle där män och kvinnor lever på samma villkor.