Angående Christian Dahlgrens krönika ”Jag saknar mitt sopnedkast” (12/2): Till grund för hur avfall ska hanteras i Sverige ligger avfallstrappan eller avfallshierarkin. Avfallstrappan rangordnar alternativen utifrån ett miljöperspektiv. När avfallet inte kan tas omhand under ett steg går det vidare ner till nästa. Längst upp återfinns avfallsminimering, det vill säga förhindra att det uppkommer avfall. Sedan följer i fallande ordning återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning och till sist deponering. Det är viktigt att förstå att materialåtervinning och energiåtervinning inte står emot varandra utan är kompletterande. Inte sällan framskymtar uppfattningen att energiåtervinning motverkar ökad materialåtervinning. I själva verket är det tvärtom. Avfall Sverige har låtit ta fram en rapport med syfte att undersöka sambandet mellan energiåtervinning och materialåtervinning.
Det vi inte kan materialåtervinna av olika orsaker kan vi istället producera el och värme ur. Utsortering av matavfallet i Linköping är ett bra exempel. Av innehållet i gröna påsen produceras biogas och biogödsel. Papper, plast, metaller, m m återvinns via producentansvar medan resten av hushållsavfallet går till energiåtervinning. Ett annat exempel är material som inte längre kan återvinnas på grund av försämrad kvalitet efter att det återanvänts flera gånger, det går istället till förbränning.
Mile Elez
chef division Energi Tekniska verken samt styrelseledamot i Avfall Sverige
Svar: Oaktat "avfallstrappan" går allt mer sopor direkt och osentimentalt till förbränning i fjärrvärmeverken. I exempelvis Norrköping har sorterat hushållsavfall tippats rakt in i pannorna (hur är det egentligen bakom fasaden i Linköping?). Fakta är att återvinningspysslet minskar i Sverige. Det är bra. Elda är miljövänligare, lönsammare och bekvämare.
Christian Dahlgren