Åt skogen, skriver Christian Dahlgren i sin ledare den 9 september. LRF håller med om att ett minskat landsbygdsprogram leder åt skogen, definitivt! Förbuskning och igenplantering av fält och hagar som ingen vill betala för. Men det var väl inte så Dahlgren menade? Ett starkt misshushållande med skattebetalarnas pengar, hävdar han och hänvisar till uttalande av EU-minister Ohlsson och den rapport som Expertgruppen för studier i offentliga ekonomi (ESO) nyligen publicerade. Alla dessa är kritiska till vad pengarna i landsbygdsprogrammet skapat för nytta för skattebetalarna.
Sant är att landsbygdsprogrammet till 65 procent utgörs av miljöersättningar. Det är pengar som går till ekologisk produktion, att hålla Östergötlands 40 000 hektar naturbetesmarker öppna, att skapa åtgärder för att minska växtnäringsläckage till sjöar, att bidra till investeringar i nya stallar som är bättre för människa, miljö och djur. Den rapport som Dahlgren hänvisar till ifrågasätter just hur mycket av investeringarna som skulle gjorts ändå utan ersättningen och hur verksamma miljöersättningarna varit.
Statliga instansen Tillväxtanalys, Jordbruksverket samt länsstyrelsernas egna utvärderingar ger en helt annan bild av utväxlingen på landsbygdsprogrammets pengar. Huvudsyftet med landsbygdsprogrammet är att stötta de kollektiva nyttigheter som vi som konsumenter inte är beredda att betala för fullt ut via matpriset. Just ekologisk produktion, öppna hagar och miljövänlig vallodling för att hålla landskapet öppet är sådant som möjliggörs av pengar från landsbygdsprogrammet.
LRF är därför glad att den svenska regeringen valt att skjuta till en svensk medfinansiering till detta. Det visar att nationen är beredd att ta ansvar för de politiska ambitioner vi gemensamt satt upp. LRF som företagarorganisation hade helst sett att detta kunnat betalas via matpriset, men när 52 procent av maten importeras är nog detta en utopi som både LRF och marknadsliberaler får förlika sig med.
Peter Borring
Regionordförande LRF Östergötland
Svar: "Utvärderingar visar att programmet har små eller omätbara effekter", konstaterar ESO i sin rapport om landsbygdsstödet. Det är inte försvarligt att miljarder av skattebetalarnas pengar förslösas på detta sätt. Corren är övertygad anhängare av jordbruksnäringen på sunda, marknadsmässiga villkor. EU:s subventions- och regleringspolitik motverkar detta och skapar ett snedvridande, fördyrande och ineffektivt bidragsberoende som inte är nyttigt för någon bransch. Önskar konsumenterna ekologisk produktion och öppna hagar - låt dem då betala för det. Men via ordinarie prismekanismer. LRF kräver istället fortsatta skattebidrag. Det är i realiteten ett beklämmande underkännande av den egna näringens konkurrenskraft och framtidsmöjligheter.
Christian Dahlgren