Häromdagen läste jag en förståndig artikel på Correns ledarsida (jo, sådant förekommer också) om nödvändigheten av att stödja andra språk än engelska i det svenska undervisningssystemet (Corren 6/2). Men jag vill gärna försvara de svenska läsarnas förmåga att uppskatta Simenons lysande Maigretböcker, som är stor litteratur i sin elegans, cynism och empati och konstnärliga lätta penseldrag. Så här stod det på ledarsidan: "Märkligt nog har de annars så deckartokiga svenskarna aldrig fattat något bredare tycke för Simenons franska polis".
Tänk att det har dom! För så där tio-femton år sedan fick jag tycke för Maigret. Så gott som allt (ALLT) finns översatt till svenska! I min dotters källarutrymme på Söder i Stockholm står en fullpackad kartong med Maigret! Den blev kvar när vi för fem år sedan flyttade till Cambridge, varest min hustru fått anställning vid en icke okänd läroanstalt. Nästa gång som jag tar bilen till Sverige från min hemvist i England ska jag släpa hit dem. Det är en nästan komplett samling. Ingen mindre än Gunnel Vallquist översatte flera. (Jag har läst två eller tre på franska rentutav.)
Under en följd av år var Simenon MYCKET STOR i Sverige, få författare i världslitteraturen har fått så många titlar översätta till ärans och hjältarnes språk! På internetadressen svaf.se finner man för närvarande nästan tusen Simenon-titlar! Det vittnar om hur populär han varit i Sverige. Och nya generationer lär väl finna vägen till dem.
Svar: Varmt tack för dessa upplysande rader! Då hoppas vi på de nya generationerna blir lika förståndiga i sin läsning som de gamla.