Tennis är en sport för livet, skriver Christian Dahlgren på ledarsidan 24 april. I Mjärdevi Tennisklubb är vi benägna att instämma. Många äldre spelare blir lätt nostalgiska och drömmer sig tillbaka till det svenska tennisundret som utspelade sig förra seklet. Vi får se upp så det inte blir för mycket nostalgi och för lite spel. Någon brist på fina tennisbanor att utöva konstslag på - med eller utan Mozarts ljuva förtecken - råder inte i Linköping.
Vi har fyra banor i parken bakom Collegium i Mjärdevi, varav två stått obrukade ett år, då det räckt gott och väl med två banor. Vi välkomnar alla som vill spela, även nya idéer och engagemang att föra tennisarvet vidare. Det finns lediga tider när banorna öppnar i vårvärmen. Den dagen det blir fullbokat öppnar vi upp en bana till. För inomhusbanor är situationen den omvända.
En ny hall kommer att behövas när Racketcenter försvinner. Som Christian skriver borde man då fokusera på att anlägga ny inomhushall för tennis. Vad som istället sker är att kommunen är på gång att bygga en ny lyxbetonad utomhusbana för 1,2 miljoner på Garnisonen, som kommer att minska bokningsläget ytterligare på klubbarnas redan lågt nyttjade utebanor. Det blir ungefär som om kommunen plötsligt bygger en golfbana eller bowlingbana för gratisspel, dessutom i ett läge där det inte finns utövare som motiverar en kapacitetsökning. Det slår undan benen på oss som ideellt arbetande förening.
Drivande bakom det projektet gör tennisen i Linköping en stor otjänst. Är det sunt att kommunen bygger en enda ny dyr lyxbana, med prioritet för enstaka tennisspelare på Garnisonen? Det sker på bekostnad av spel på klubbarnas befintliga utebanor. Vi är i ett läge då vi söker utveckla verksamheten och söker tennistränare. Det som saknas är fler aktiva till klubben, både tränare, klubbaktiva och spelare. Utomhusbanor har vi inte brist på.