2005 var det brist på villor till försäljning i Boxholm, men lägenheter fanns det ett så stort överskott på, att man 2009 rev ett hus med 27 lägenheter. Hur man i det läget, året innan, kunde köpa Boxholms största skamfläck och låta den stå kvar är en gåta. Så plötsligt 2013 beslöt S att nu skulle Frostlinghuset, som var mögelskadat och fått fortsätta sitt förfall, renoveras. Hösten 2014 kom det, som Jan Holmbom skriver (Corren 12/1), optimistiska budet om 23 miljoner kronor. Man visste inte vad som skulle dyka upp under arbetets gång, samt hade en hiss inritad som inte ens skulle gå ner till källaren! En av de ivrigaste förespråkarna för renovering är Johan Birath (S) som bestämt hävdat att boxholmsborna vill behålla huset. Det är han troligen ganska ensam om, för de vi pratat med, många av dem S-väljare, säger: ”Riv skiten!”
Alliansen hade hela tiden varit eniga om att huset borde rivas för att ge plats åt ett nytt, modernt, lättillgängligt och större hus. Dessutom med avsevärt bättre ekonomi, tack vare lägre driftskostnader och längre avskrivningstid. Så gjorde plötsligt M och C en oväntad och tvär vänstergir, och lade ned sina röster vid omröstningen i fullmäktige. Men det är i Boxholmshus styrelse, i enlighet med aktiebolagslagen, som beslutet ska fattas. Och Boxholmshus har redan två planerade projekt: Marklägenheter på Solbacken och fortsatt byggnation på Nya Timmerö.
Nu måste vi även belysa de underliga fastighetsköpen: Åsbogården och Brukshotellet. Kommunchef Göran Lundström är ansvarig för dessa. Visst behövdes en ny förskola, men vi fick fatta beslut utan att ha fått all information. Brukshotellet ansåg han att vi skulle köpa rakt av, till begärt pris, så den slutliga lösningen blev avsevärt bättre än om S som vanligt svalt hans förslag med hull och hår. Visst behövs det en blåslampa, men inte av de orsaker bostadsminister Kaplan hävdar.
Eva Bremer
Folkpartiet
Kjell Beims
Kristdemokraterna