De kan skriva ledare de två, Dahlgren och så Hummenlgrenskan. Husse och matte läser dem nästan dagligen och blir ordentligt upprörda ibland. Det vet jag för då sitter de och diskuterar medan vi kör. Det är matte som styr, husse får lugna sig någon månad tills hans öga läkt. Hon har ett otroligt minne matte, hon kommer ihåg varenda potthål i stan och klarar att undvika dem. Det värsta jag vet är om vi skall in till centrum. Det måste vi ibland för att komma till vårdcentral och tandläkare och sånt. För det mesta får vi irra omkring en bra stund innan vi kan parkera. Husse och matte är båda handikappade och kan inte gå så långt och de få handikapparkeringar som finns är oftast upptagna. Matte försökte få en karta från kommunen som visar var dessa platser finns, men se det fanns bara en gammal.
Jo, det är jag som är bil i familjen. Åtta – nio år gammal med 12 000 mil på nacken, men still going strong. Så länge jag sköter mig och inte kräver kostsamma reparationer får jag säkert ha jobbet kvar. Fast jag är ju ganska törstig förståss, men det blir ju alla bilar som tvingas krypköra och ideligen starta och stanna. Jag är byggd för en ekonomihastighet på cirka 80 km/h, då kan jag vara riktigt snål. Men så kan man inte köra här i stan. Nog om det. Härskarna här i stan har bestämt att det skall vara besvärligt att vara bil så vi håller oss borta från centrum, husse och matte och jag. Det gör många av våra bekanta också. Det mesta finns ju på Tornby, allt samlat och bra parkering.
Det är bäddat för den så kallade ”Doughnut-effekten”. Det kallas så när en stads centrum armas ut och förslummas, folk och affärer flyttar ut i periferin där det finns plats för alla. Stänger man för trafiken i centrum dör affärerna, det finns många exempel på det. Dahlgren beskrev detta på ett föredömligt sätt i torsdagens ledare, det var precis vatten på husses kvarn. Om alla flyr ut från centrum kommer miljön där att bli jättebra. Inga människor, inga föroreningar, säger han. Då kan man börja odla ekologiskt på torget.
Annars är allt sig lik, som det var då vi kom hit för två år sedan. Parkeringseländet vid US har inte blivit bättre. Tvärtom, nu står det bilar i kö långt ut på vägarna och hindrar trafiken då infarten till parkeringen har byggts om till flaskhals. Undrar hur de kan få hela sjukhuset att fungera när de inte klarar av parkeringsproblemen. Jag har skjutsat dit husse många gånger sedan vi kom hit och det är jämnt samma kaos. Södra entrén vid rusningstid skal vi inte prata om. Några potthål i vägarna är lagade, nya har kommit till. De djupa spåren i många vägar är kvar så jag kan fortsätta leka spårvagn. I ”City” skall parkeringsplatser tas bort, till exempel på Hospitalstorget, det skall visst bli uteservering där. Utvecklingen går framåt, sägs det.
Undrar varför vi bilar är så mobbade i Linköping. Alla vill ju ha oss och de flesta klarar sig inte utan oss, men det är väl politikerna som kohandlat? Några politiker lär ha sagt att man skall försvåra för bilismen och tvinga folk att åka buss. Det låter olycksbådande när politiker vill TVINGA folk till något, det kan inte vara demokratiskt. Husse brukar säga: ”Varje folk har den regering (de politiker) det förtjänar”. Men vad har jag gjort för att förtjäna detta öde?
Jadongcha Hyundai genom Torsten Nielsen