Det är klart att staten har ett ansvar för sina medborgare. Svenska medborgare som råkar illa ut i utlandet har rätt till hjälp och stöd från svenska myndigheter i den mån det är görligt. Den förra socialdemokratiska regeringen kritiserades hårt men rättvist för hanteringen av tsunamikatastrofen. Det dröjde flera dygn innan UD hade fullständig överblick över läget och en egentlig beredskapsplan saknades helt. Särskilt graverande var kritiken mot Göran Perssons närmaste man, statssekreteraren Lars Danielsson, som inte gick att nå. Den katastrofkommission som tillsattes bekräftade stora delar av kritiken, och mynnade så småningom ut i inrättandet av en ny krisenhet, Enheten för beredskap och analys.
Det är viktigt att samhället har en beredskap för att hantera katastrofer som drabbar svenska medborgare, också på andra sidan jorden. Men det är inte rimligt att svenska skattebetalare villkorslöst ska ställa upp ekonomiskt för att rädda de som på eget bevåg ger sig iväg till oroliga delar av världen. Enligt det nya lagförslaget ska staten kunna kräva ersättning i efterhand för exempelvis sjukvård och evakuering som ordnats av myndigheterna i en katastrofsituation. Normalt faller betalningsansvaret då på resebolaget, försäkringsbolaget eller flygbolaget. Men individer som väljer att resa utan försäkringsskydd kan komma att få stå för kostnaderna själva.
En stor del av den stundtals infekterade debatten efter tsunamin och Libanonkriget kom att handla om just statens ansvar eller eventuella brist på sådant. Mycket lite sades om det individuella ansvaret hos resenärerna. Därför är det bra att man nu reglerar statens skyldigheter vid liknande situationer i framtiden, så att risken för oklarheter minimeras.
Katastroferna till trots är det många svenskar som väljer att resa utan reseförsäkring, särskilt bland unga. Var fjärde resenär mellan 18 och 25 år saknar hemförsäkring och är oftast helt utan försäkringsskydd på sin resa, enligt en undersökning från försäkringsbolaget If. Samma undersökning visar att så många som tjugofem procent av alla svenskar som reser utomlands råkar ut för sjukdom, överfall eller rån på sin utlandssemester. Att på detta vis ge sig av utomlands utan försäkringsskydd är inte ansvarigt. Att sedan klaga på att staten inte gjort tillräckligt för att undsätta en är orimligt. Svenska staten måste finnas där som en sista livlina, inte som en första utväg för den som gett sig ut i världen på vinst och förlust.