Göran Perssons märkliga utspel om behovet av att lagstifta mot sexualisering i medier kanske ändå gjort att en debatt i mer rimliga spår kan skönjas. Att sexualiseringen och kroppsfixeringen håller på att skena iväg har han ju rätt i, men inte att vi behöver statlig censur.
Sjutton kvinnliga moderata riksdagsledamöter visade i en artikel häromdagen på ett perspektiv mellan låt-gå-attityd och förbudspolitik. De vill helt enkelt bilda opinion för att sätta press på cynikerna. Som enskilt exempel väljer de ut Vecko-Revyn, och det är inget dåligt val i sammanhanget. Det är en av flera tjejtidningar som hänsynslöst exploaterar yngres sexuella nyfikenhet -- eller omognad. Läsarna är flickor, varav en tredjedel under 20 år. Nyligen begåvades dessa med erotik-checkar med utlovat oralsex och en timmes sexslaveri som de kunde dela ut till pojkar. Tidigare lottades läppförstoringar ut.
De sjutton understryker att de inte är ute efter lagstiftning utan vill verka inom det civila samhällets ramar, genom offentlig debatt. Det är utmärkt. Men en komponent fattas faktiskt.
Man rår inte på cyniker med mindre än att de pressas på riktigt. Med stor sannolikhet kommer tjejtidningarna att köra på precis som vanligt tills upplagan sjunker eller annonserna uteblir.
Därför bör inte opinionsbildningen göra halt vid redaktörernas ansvar. Strålkastarljuset bör riktas mot de företag som väljer att annonsera i dessa tidningar. Det är när dessa dras fram i ljuset och ställs till svars som den riktigt verkningsfulla pressen uppstår.
Det vore en artikel som hette duga: moderata riksdagsledamöter kräver av namngivna företag att de tar sitt samhällsansvar och lämnar Vecko-Revyn!