Med den nådiga luntan - numera en tunn liten skiva - i hand gick finansminister Bosse Ringholm över bron. Väl i riksdagen målade han bilder i pastell av svensk ekonomi. Och så blev det ekonomiskt strössel över landet.
Som bekant har vänsterpartiet och miljöpartiet fått vara med och förhandla om budgeten. Det blev dyrt för Sverige. Trots högkonjunkturen kommer statsskulden att öka. I år lånas närmare 64 miljarder, nästa år knappt 40 miljarder.
Nog var skiljelinjen tydlig i gårdagens riksdagsdebatt. Medan den rödgröna alliansen försvarade en budgetproposition med ett innehåll av "gott och blandat", betonade de borgerliga att det ska löna sig att arbeta, och att något systemfel knappast åtgärdas i årets budgetproposition.
När kommer de tillväxtskapande åtgärderna? Så löd den berättigade frågan från höger.
Men i regeringen tycks polletten liksom inte riktigt ha trillat ned. Att Sveriges välfärd gröps ur: genom yngre pensionärer, äldre studenter och en diskriminerande arbetsmarknad för invandrare. Lägg därtill krångliga regler för företagare och entreprenörer.
Bristen på socialdemokratiska visioner är påtaglig. Av regeringsförklaringen att döma, liksom gårdagens budgetpresentation, fortsätter regeringen i gamla hjulspår.
Kanske har väljarna fått nog. I helgen visade Sifos mätning på en seger för en borgerlig allians. Om det vore val i dag skulle de borgerliga få 49,1 procent av rösterna - mot 46,5 procent för den rödgröna alliansen. Förhoppningsvis stundar en valrörelse som kan ge liv åt svensk demokrati.
I dag ser konjunkturen lovande ut, och regeringen borde spara i ladorna. Men Ringholm gör det motsatta - för att få fart på sysselsättningen. En öppen arbetslöshet på 5,5 procent gör ingen glad.
Finansministerns argument är att den ekonomiska återhämtningen riskerar att hämmas om regeringen stramar åt. Men strategin är riskabel. Om inte högkonjunkturen för med sig högre sysselsättning kan Sverige återigen hamna i en ond cirkel av stora underskott.
Konstruktiva idéer för att öka välfärden får sökas på annat håll. Moderaternas ekonomiska talesman Mikael Odenberg slog i debatten ett slag för ett nytt moderat förslag: att sänka marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare, så att exempelvis metallarbetare och barnskötare får väsentligt mer att röra sig med. Bidragsberoendet ska minska.
Men regeringens och samarbetspartiernas politik har andra tyngdpunkter. För personer med normalstora inkomster sänks skatten med 150-200 kronor i månaden. Höjda barnbidrag, flerbarnstillägg och högre tak i föräldraförsäkringen utlovas till valåret 2006.
De två kommande åren får svenska kommuner 13 miljarder extra för att skapa fler jobb. Arvs- och gåvoskatterna ska slopas, förmögenhetsskatten lindras. Den gröna skatteväxlingen innebär att hushållens kostnader för bensin och diesel ökar, liksom kostnaderna för el. Fordonsskatten höjs.
Från och med årsskiftet ska försöksverksamheten med friår också utökas till att omfatta hela landet. Det är ett olyckligt resultat av miljöpartiets oproportionerliga inflytande över svensk politik, men också av statistiskt trixande. Både de som utnyttjar friår och de som träder in i stället kommer att räknas som sysselsatta. Men friår leder inte till fler jobb för Sverige.
En samfällt kritisk borgerlighet talade i går om budgeten som ett slags springnota.
"Vi har fått en utgiftskoalition mellan socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som är mycket dyrbar för folkhushållet", sade moderaternas Mikael Odenberg.
De offentliga finanserna kommer verkligen att försvagas, reserverna inför nästa lågkonjunktur att sina. Därför borde en samspelt borgerlig allians få chansen. Den är bättre lämpad att skapa förutsättningar för trygghet, rättvisa och välfärd.