Inte nog med att det skulle ha ha blivit en ganska tråkig och obegriplig krönika. Dessutom hade jag bara fått plats med en bråkdel av rubrikerna till de drygt 1 000 föreläsningar, möten och debatter som kommer äga rum i och runt Almedalen i Visby i nästa vecka. Den här spalten innehåller 2 800 tecken. Det hade alltså gett varje enskilt evenemang knappt tre bokstäver.
Jag trodde att Almedalsveckan på sätt och vis hade kulminerat. Att den inte kunde bli så värst mycket större eller haussad än den varit de senaste åren; partiledarna på plats, liksom alla viktiga lobbyister och all media som över huvud taget är intresserad av samhällsfrågor och politik.
Men det kunde den. Bli större alltså.
I fjol höll 350 arrangörer 662 arrangemang. När jag nyss var inne på den officiella hemsidan fanns det 1 041 noterade för i år. Det är en ökning med 57 procent. Och då har inte alla kommit med innan arrangörerna satte streck. Varje dag får jag nya mejl från organisationer och företag som förtvivlat påpekar att de minsann också ska vara i Almedalen, fast de inte är med i det officiella programmet.
Varje evenemang kräver förberedelser, lokal, deltagare och moderator. Och inte så sällan lite bubbel och snittare. Det är kort sagt ett dyrt nöje att vara med i Visby.
Är det här vettigt?
Inte om man får tro den internationella PR-byrån Hill & Knowlton som gjort en analys av allt som skrivits om Almedalen i de ledande nationella tidningarna och från Tidningarnas telegrambyrå, TT, mellan 2004 och 2008. Det visar sig att bevakningen blir allt mer omfattande, men fokus ligger fortfarande på politikerna och deras tal. Bland de 20 mest uppmärksammade personerna under de här åren var det bara två som inte var politiker: Urban Bäckström från Svenskt näringsliv och Eva-Lis Sirén från Lärarförbundet. Byråns slutsats är att många som satsar på att synas i Almedalen kommer att bli mycket besvikna på det utrymme de får i media.
Själv anser jag att idén med Almedalen inte är mediebevakningen, utan det opretentiösa mötet mellan beslutsfattare och Sveriges främsta experter på olika samhällsfrågor. Möten som förmodligen aldrig skulle ha kommit till stånd om inte denna cirkus funnits.
I år satsar jag på att följa arrangemangen med anknytning till Östergötland och Fjärde storstadsregionen. Och så lite medieseminarier, förstås. Du kan läsa mina rapporter varje dag i tidningen den kommande veckan.
Men du kan också följa mina öden och äventyr på Gotland genom att gå in på Corren.se/bloggar. Där får du snabba kortrapporter från arrangemangen och så lite skvaller och annat kul.