Att vänstern vann är en sanning med modifikation. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1906, och Socialistisk Folkeparti (ungefär motsvarighet till svenska V) backade kraftigt. Liberala Venstre blev Danmarks största parti.
Att det ändå är Socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt som blir ny statsminister beror på att vänsterblockets två ytterpartier - socialliberala Radikale Venstre och miljösocialisterna Enhedslisten - gick starkt framåt. Det säger något om hur svårt det kommer att bli att bilda och hålla ihop den nya regeringen.
I Sverige är vi väldigt fixerade vid den danska invandringspolitiken, men de som har följt den danska valrörelsen på plats säger att valet handlade om ekonomi. Danskarna röstade för motsatsen till Anders Borgs ansvarsfulla linje.
Den borgerliga regeringen som förlorade valet jobbade med en pensionsreform och en a-kassereform, för att säkra de danska statsfinanserna på sikt. Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten säger nej, och använder klassisk vänsterretorik om ekonomin: Man ska "satsa" och "investera" sig ur krisen i stället för att spara. Det är så skuldkriserna i världen har skapats.
Hoppet för dansk ekonomi står till Radikale Venstre, som gjorde upp med den borgerliga regeringen om pensionsreformen och har en nyktrare syn på ekonomi än de övriga i vänsterblocket. Om Radikale Venstre inte får ett starkt inflytande över den nya regeringens ekonomiska politik finns risk att skuldstormen drabbar Danmark.
I invandringspolitiken ser fronterna annorlunda ut. Där är det Radikale Venstre och Enhedslisten som kräver lättnader, medan Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti vill fortsätta på den inslagna vägen. Även detta blir en svår nöt för Thorning-Schmidt att knäcka.
Främlingsfientliga Dansk Folkeparti tappar möjligheterna till inflytande på regeringspolitiken, men förlorade inte så mycket väljarstöd som förutspåtts. De är fortfarande Danmarks tredje största parti, så att säga att danskarna tog avstånd från den förda invandringspolitiken är en överdrift. Enhedslisten och Radikale Venstre, som ökade mest, är i och för sig motståndare till den strama invandringspolitiken - men tillsammans samlar de bara drygt 16 procent av väljarna. Övriga röstade på partier som mer eller mindre ställt sig bakom den restriktiva politiken.
Enhedslisten är för övrigt ett fascinerande fenomen. I SR beskrivs partiet som "en kompott av gamla marxister och unga feminister", och i deras principprogram står det att revolutionen och en fundamental brytning med kapitalismen är nödvändigheter. De har ingen ledare utan tillämpar "kollektivt ledarskap", och deras ledamöter i folketinget får samma lön som "genomsnittet för en metallarbetare i Köpenhamn".
Det är bland annat dessa Thorning-Schmidt ska försöka bilda regering med. Corren önskar lycka till.