De pågående budgetförhandlingarna mellan regeringen och dess två stödpartier vänstern och de gröna ser ut att resultera i att den genomsnittlige bilägaren får en merkostnad på drygt femhundra kronor om året.
Regeringen och miljöpartiet har funnit varandra i en bilfientlig allians. Fordonsskatten höjs med tvåhundra kronor per år. Samtidigt drabbas bilisterna av höjd bensin- och dieselskatt.
Huvudlöst är ordet för detta. Oljepriset ligger på en rekordhög nivå, vilket slår igenom på priset på bensin. Bensinskatten är redan för hög, och borde i ett läge med så höga oljepriser snarare sänkas. Regeringens och miljöpartiets skattehöjningar är utmanande.
Dessutom sänder man en tillväxtfientlig signal. I förra veckan stod det klart att biltillverkaren Saab troligen kommer att försvinna från Sverige. De amerikanska ägarna flyttar sannolikt tillverkningen till Tyskland. Inte kan man påstå att regeringen nu anstränger sig för att visa att Sverige är ett bra billand. Folk i Trollhättan måste vara urförbannade på socialdemokraterna och miljöpartiet.
I själva verket torde vreden vara ganska stor i de socialdemokratiska leden över huvud taget. Höjningar av skatten på bensin och diesel har tidigare alltid mötts med ogillande i stora delar av partiet. Samtidigt har många inom arbetarrörelsen känt en stor tveksamhet inför de grönas tillväxt- och industrifientliga flum.
Vad som nu håller på att ske är ganska omvälvande. Uppgörelsen om grön skatteväxling är i själva verket ett led i en ny alliansbildning. Socialdemokraterna bryter upp från traditionella positioner och möter miljöpartiet i en allians som partierna alldeles uppenbart tänker sig skall utvecklas ännu mer.
Det är värt att notera att vänsterpartiet inte är med på regeringens och miljöpartiets bilfientlighet. Vänsterpartisterna uttryckte i går stark irritation över vad de betecknar som regeringens "gull" med miljöpartiet.
Men även om den gröna skatteväxlingen möts med upprörda reaktioner från de socialdemokratiska leden, lär inte den politiska färdriktningen ändras. Göran Persson vet att han måste bemöta den nya, samlade borgerligheten. Socialdemokratin hamnar i ett hopplöst underläge inför valet 2006 om de borgerliga lyckas hamra in budskapet att det numera är det röda laget som är splittrat.
Enighet, allians blir alltså nyckelorden. Socialdemokraterna har blickat mot Tyskland, där partikamraterna regerar ihop med de gröna, och till slut blivit inspirerade. Valet 2006 skall stå mellan en rödgrön och en blå allians.
Att miljöpartisterna åtrår makten är ingen nyhet. Efter förra valet regeringsförhandlade de gröna med mittenpartierna.
Och partiet vet sitt värde, vet att sätta ett högt pris på sitt stöd till regeringen. Det är socialdemokraterna som är trängda. Följaktligen har mp ett övertag i förhandlingarna, vilket nu också visar sig.
Annars brukar det sägas att det är de gröna som måste ge med sig mest. Det framhålls att miljöpartiet vore omöjligt som koalitionspartner för socialdemokraterna på grund av partiets utrikes- och säkerhetspolitiska hållning. Men på dessa områden har mp:s språkrör redan deklarerat att de är beredda att lägga om kursen.
Om miljöpartiet överger sitt EU-motstånd och slopar kravet på utträde, vore det givetvis välkommet. Men andra effekter av den gröna makttaktiken är mindre välkomna, som nu höjningen av skatterna för bilisterna.
Det är dock främst mot Göran Persson som ilskan bör riktas. Regeringen sänder tillväxtfientliga signaler - för maktens skull. Den taktiken kan slå tillbaka mot socialdemokratin. Det bör den göra.