Den skillnaden blev tydlig under en skoldebatt i Almedalen. En person från varje riksdagsparti diskuterade skolfrågor, med målet att tydliggöra vilken skolpolitik vi kan vänta oss vid en blå respektive rödgrön valseger 2010.
Men de rödgröna stretade emot. Det blev pinsamt tydligt hur ogärna de vill prata om faktiskt sakinnehåll i sin skolpolitik. Marie Granlund (S), Rossana Dinamarca (V) och Mats Pertoft (MP) ville bara prata om en sak - resurser.
I hårda ordalag kritiserade de allianspartierna för att svälta ut skolan, och lovade att om de själva får makten ska skolan via statsbidrag till kommunerna dränkas i mjölk och honung. Bitvis slutade debatten helt att handla om skolan och blev en ekonomisk debatt.
Men den ekonomiska verkligheten är att det råder lågkonjunktur, och att skattemedlen är begränsade.
Dessutom kan man ifrågasätta "sanningen" att nedskärningarna under 90-talskrisen är hela förklaringen till varför så många elever misslyckas med att få godkända betyg. En alternativ förklaring är att speciallärarutbildningen togs bort 1990 (alliansregeringen återinförde den förra året). Det var inte besparingar som låg bakom beslutet 1990 utan ideologi: Stödundervisning för elever med svårigheter ansågs "sorterande". Hur elever med till exempel dyslexi skulle lära sig läsa var inte intressant - det viktiga var att de inte "sorterades".
Och samma ideologi präglar fortfarande de rödgröna. När Granlund med kamrater pressades på innehållet i sin skolpolitik kom det fram att de säger nej till profilklasser för teoretiskt begåvade, nej till tidiga språkval i grundskolan, nej till tydligare indelningar i låg-, mellan- och högstadielärare, nej till tydligare studie- respektive yrkesinriktning på gymnasiet - eftersom det är "sorterande".
Däremot vill de att alla som vill ska få gå på komvux, även om de har godkända betyg, och att högskolan ska byggas ut kraftigt - eftersom det är motsatsen till sorterande, "alla ska med".
Men alla elever är inte lika, och för dyslektikern kan det vara viktigare att få professionell hjälp att lära sig läsa än att inte bli "sorterad". För den väldigt begåvade eleven är det kanske viktigare att faktiskt lära sig något än att inte "sorteras".
Komvux kostar. Den som vill höja godkända betyg kan läsa på egen hand och tenta upp betygen.
Högskolan har redan problem med att studenternas förkunskaper blivit sämre med utbyggnaden. Ska svensk högskola hålla internationell nivå, och inte motsvara andra länders gymnasieutbildning, är den bistra sanningen att alla inte kan gå där.
De rödgröna vägrar dock att se dessa fakta. Deras enda idé är att vara emot "sortering", och deras patentlösning på alla problem är mera resurser. Det fungerade inte med Wärnerssonpengarna och det kommer inte att fungera i framtiden heller. En rödgrön valseger 2010 vore ödesdigert för svenskt utbildningsväsende.