Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly lutar sig mot en undersökning som de har låtit Novus Opinion göra bland 1 000 personer. Av dessa svarar 66 procent nej på den retoriska frågan om det är rätt av regeringen att sänka den statliga skatten för de 20 procent av befolkningen som tjänar över den så kallade brytpunkten (runt 30 000 kronor) - i stället för att satsa fem miljarder på kommuner och landsting och stoppa mellan 10 och 15 000 uppsägningar där.
Retoriken avslöjar mer om oppositionen än om regeringen. Den avslöjar hur skral de rödgrönas jobbpolitik faktiskt är. Att förhindra fler varsel och stoppa de som redan är lagda i kommuner och landsting genom att staten tillför mer pengar är deras paradnummer. Men därutöver har de inte mycket att komma med. De vill även ha fler utbildningsplatser och betalda trainee- och praktikplatser - men någon politik för hur man skapar riktiga jobb, utanför det offentliga, har de inte.
Och det är riktiga jobb Sverige behöver. Inte offentligt initierade, finansierade och konstruerade sådana. Jobben ska ju vara en inkomstkälla, en garant för välstånd och välfärd - inte en utgiftspost som konkurrerar med kärnan i det som den rödgröna oppositionen säger sig värna: Välfärden.
Det är med all säkerhet inte heller de statligt initierade, finansierade och konstruerade jobb de tillfrågade väljarna i Novus Opinions undersökning hade i åtanke när de ställde sig på de rödgrönas sida.
Endast 20 procent av deltagarna i undersökningen stödjer regeringens politik. Det tar oppositionens partiledare som intäkt för "ett växande stöd för vår politik". Den senaste tidens opinionssiffror säger dock något annat. Det övertag som de rödgröna haft i stort sett under hela mandatperioden är borta och väljarnas förtroende för Mona Sahlin är rekordlågt.
Därför känns den kaxiga tonen i kritiken mot regeringen helt fel. Oppositionen har rätt i att regeringen kommer att få det svårt att leva upp till sitt vallöfte om att få fler i jobb och färre i utanförskap. Men det beror inte, vilket man försöker få det till, på en allt igenom usel politik - utan på finanskrisen och lågkonjunkturen. Tvärt emot vad de rödgröna verkar tro så förstår väljarna det.
Finanspolitiska rådet har gjort tummen upp för regeringens politik fram till krisen. Däremot har rådet haft synpunkter på krishanteringen, vilket S har tolkat som ett godkännande av deras politik. Detta trots att ett av rådets rekommendationer till regeringen har varit att spräcka utgiftstaket, vilket Vänsterpartiet tvingades acceptera för att överhuvudtaget få vara med i den rödgröna koalitionen.
Oppositionens jobbpolitik är därför inte bara skral. Den hänger inte ihop - utan är inkonsekvent och uppfattas med rätta som flummig. De rödgröna verkar helt enkelt ha bättre koll på vad väljarna vill än vad de själva vill.