Politisk kannibalism - det är det senaste uttryck som "samarbetet" tagit sig i det rödgröna blocket. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson erbjuder nu en hemvist för de oppositionella vänsterpartisterna. "Det finns en betydande samsyn mellan många sympatisörer till Vägval vänster och de gröna", säger han.
"Maria Wetterstrands och min ambition är att bredda partiet så att fler människor som uppfattar sig som en frihetlig vänster skall kunna rymmas hos de gröna", skriver Eriksson i ett debattinlägg på föreningen Vägval vänsters hemsida. Det är en formellt partipolitiskt obunden förening, men i praktiken ett tillhåll för vänsterpartiets högerflygel och ett embryo till ett eventuellt nytt parti.
Vänsterns partisekreterare Pernilla Zethraeus är upprörd och frågar sig hur man skall kunna fortsätta att samarbeta med var-andra under sådana omständigheter. Hennes upprördhet är förståe-lig, och hennes frågeställning legitim.
Det som miljöpartiet nu gör brukar i näringslivskretsar gå under benämningen "fientligt övertagande". Peter Eriksson vill spräcka vänsterpartiet och ta över den del som då skulle lösgöra sig.
Å andra sidan är vänsterpartiet på väg att spricka hur som helst. För miljöpartisterna handlar det därför i första hand om att neutralisera ett alternativ som de befarar skulle kunna bli en ny konkurrent till dem själva.
Följaktligen beskriver Eriksson miljöpartiet som ett "modernt vänsterparti", som dock är emot förstatliganden och annan traditionell vänsterpolitik som Lars Ohlys parti står för. Några av dem som till slut lämnar vänstern lär väl hamna hos miljöpartiet. Men frågan är om det stora flertalet av de väljare som överger vänsterpartiet kommer att söka sig till de gröna. Många av dessa kommer ju ursprungligen från socialdemokraterna, och torde återgå till detta parti.
En sak kan man i varje fall konstatera: det så kallade samarbetet mellan regeringen, v och mp har definitivt havererat.