Wanja Lundby-Wedin sitter kvar som LO-ordförande. Det betyder inte - vilket LO-ledningen och S-topparna hoppas - att man nu har satt punkt för diskussionerna.
Tvärtom har AMF-skandalen och turbulensen som följde aktualiserat problemen med att Socialdemokraterna och LO är så djupt ihopsyltade.
När LO drar med sig S i fallet - eller vice versa - sliter det på förhållandet. Den här gången bröt dessutom Mona Sahlin mot den oskrivna lagen att LO får lägga sig i S affärer men inte tvärtom, genom att säga att Wanja borde kliva av AMF. Då utbröt Rosornas krig. "Hon ska inte ha synpunkter på våra inre angelägenheter", säger uppretade LO-företrädare.
Detta är förvisso en fråga för arbetarrörelsen, men det känns inte riktigt... fräscht. 48 procent av LO-medlemmarna röstade på andra partier än S i senaste valet, men bidrog ekonomiskt till S valkampanj. I gengäld ska statsministerkandidat Sahlin inte bita den hand som föder henne, utan hålla snattran. Det kanske inte bara är Företagarna som har anledning att klaga på skev maktbalans. Vid ett maktskifte 2010 får vi en statsminister som kanske inte vågar kritisera en av samhällets tyngsta maktfaktorer, eftersom hon har sålt sin rätt att göra så.