Det går inte att komma överens, löd beskedet från näringsminister Maud Olofsson efter ett femte försök till energiöverenskommelse med oppositionen. Nu ger hon upp. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte kunnat ge besked om hur de ställer sig till förnyelse av gamla kärnkraftverk. Därför är fortsatta överläggningar meningslösa, enligt Olofsson.
Problemet - som vi börjar känna igen vid det här laget - är att Socialdemokraterna agerar som om man fortfarande sätter agendan. Partiets näringspolitiske talesman Thomas Eneroth skyller haveriet i överläggningarna på regeringen eftersom den inte velat lyssna på oppositionen. "Vi har varit tydliga i vilka klimatmål vi ska ha" och "vi var fortsatt engagerade i att förhandla", säger Eneroth.
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson menar att regeringens förhandlingsvilja aldrig riktigt fanns. Men adderar man Erikssons och Eneroths ståndpunkter inser man att spelet för galleriet främst kom från oppositionens sida. Är man i minoritet kan man inte sätta sig vid förhandlingsbordet med Eneroths inställning. Socialdemokraterna handlar som att "my way or the highway" är ett acceptabelt bud. De lär bli varse att regeringen då väljer "highway" och kör över oppositionen.
Å andra sidan trodde nog ingen på allvar att det skulle bli någon bred energiöverenskommelse. Det ryktas att oppositionens närvaro mest gick ut på att testa näringsministerns mandat om kärnkraften - skulle hon eventuellt backa? Det gjorde inte Olofsson och då fanns inte mycket kvar att diskutera.
Den hårdaste nöten för alliansen är dessutom redan knäckt i och med att Centerpartiet gick med på förnyelsen av svensk kärnkraft. Om oppositionen (läs Socialdemokraterna) ville vara med och kalasa på innehållet hade det varit en stor fördel för, och blidkat, inte minst svensk basindustri. Nu hotar partiet i stället med att beslutet kommer att rivas upp vid ett regeringsskifte. Det hotet bör snarare skrämma än locka väljare med tanke på kärnkraftens folkliga stöd. Det är därför besynnerligt att Mona Sahlin inte bejakar det stödet - och samtidigt går de stora LO-grupperna till mötes.
Att Miljöpartiet och Vänstern inte backade förvånar inte. Småpartierna har lyckats linda den stora samarbetspartnern runt lillfingret och har ingenting att förlora på att även fortsättningsvis vägra kärnkraft. Det har däremot Socialdemokraterna.
Men Sahlin är ingen strateg. Hon har tydligt visat att hon prioriterar enigheten med samarbetspartierna högre än den med LO. I och med sitt beslut bjuder hon också alliansen på fett valfläsk inför valrörelsen. Det är Socialdemokraterna som gjort energipolitiken till en valfråga - inte de borgerliga, trots att det är de som kommer att gynnas av den (såvida inte det osannolika - en kärnkraftsolycka - inträffar).
Det är bara för regeringen att tacka och ta emot.