Fas 3 uppmuntrar oseriösa skojarföretag, och åtgärden rimmar illa med borgerliga idéer. Det är föga borgerligt att försöka lösa långtidsarbetslöshet med sysselsättningsåtgärder. Allianspartierna brukade med rätta kritisera sådant när S hade regeringsmakten. Borgerligt vore att fundera över vad som hindrar företagen att anställa de långtidsarbetslösa - lägstalöner, LAS-regler, sjuklöneansvar, arbetsgivaravgifter? - och att ge de långtidsarbetslösa drivkrafter att ta sig ur arbetslösheten.
Eftersom alliansregeringen inte vågar tänka borgerligt i arbetsmarknadsfrågor har vi fått Fas 3. Vänstern är, på delvis andra grunder än Corren, starkt kritiska till Fas 3, och i går röstade S, SD, V och MP igenom att regeringen ska stoppa anvisningen av ytterligare personer till åtgärden.
Det intressanta är vad de vill ha i stället. Oppositionspartierna samarbetar ju inte med varandra om annat än att kasta grus i regeringsmaskineriet, så riksdagsbeslutet innehåller inga alternativ till Fas 3. Håkan Juholt och Ylva Johansson presenterar dock S-linjen på DN Debatt (9/6).
De börjar med att S står för "kunskapsbaserad ekonomi", att Sverige ska konkurrera med "höga förädlingsvärden" och "forskning" och inte med låga löner. Bortsett från den låga trovärdigheten när partiet bakom flumskolan pratar kunskap, är det kanske inte spjutspetsforskning som är nästa naturliga steg för deltagarna i Fas 3.
Inledningen gör det också svårt att förstå Juholts och Johanssons vurm för arbetsmarknadsutbildning. Sådan utbildning ska vara kort och yrkesinriktad för att ha effekt. Man kan arbetsmarknadsutbilda fram svetsare, inte läkemedelsforskare. En kunskapsbaserad ekonomi kräver annan slags utbildning.
Det finns ett annat problem med massutbildning av arbetslösa, som S inte vill låtsas om. När arbetslösa får studera med bibehållen a-kassa eller särskilt utbildningsbidrag försvinner incitamenten att gå direkt från gymnasiet till högskolan. Varför skuldsätta sig hos CSN om man kan få plugga med a-kassa?
Märkligast är ändå S blindhet vad gäller företagen. Det är ju där jobben skapas, det är företagen som förhoppningsvis ska anställa de arbetslösa. Eftersom alliansregeringen inte vågar närma sig heta potatisar som lägstalöner och LAS-regler - trösklar för dem som står långt från arbetsmarknaden - hade S kunnat ta initiativet genom att diskutera vad som får företagen att anställa fler.
I stället får vi betonggrå S-politik, där arbetsförmedling, ams-utbildningar och lönebidrag ska utrota arbetslösheten - som om företagen inte fanns, som om arbetslösa individer inte har egna idéer om hur de ska få jobb eller utbilda sig.
Det finns ingen anledning att gråta om regeringen lyssnar på riksdagen och stoppar Fas 3, men det finns anledning att vara allvarligt orolig över arbetsmarknadspolitiken om Håkan Juholt blir statsminister.