Med gårdagens debattartikel ställs den infekterade striden inom socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, på sin spets. Efter att den nu sittande ordföranden Ardalan Shekarabi och hans sympatisörer i förbundsstyrelsen blivit avslöjade med att ha finansierat hans valkampanj med ohederliga metoder samlade sig motståndarna till en officiell attack i spalterna och krävde avgångar och upprensningar i förbundet. Detta efter att utredarna av ärendet inte kunnat belägga någon enskild skuld. Skulle oppositionens krav avvisas vädjas moderpartiet och LO att ingripa för att "rädda" ungdomsförbundet.
Låter som ett gripande drama. Men finns det några uppenbara skäl att anta att den falang som nu gripit till pennan skulle vara mindre maktdriven, mer principkänslig än Shekarabis kotteri? Tja, ser man till deras krav är de i första hand praktiska: Vissa särskilt förhatliga fiender skall avgå, en erforderlig del av makten skall erbjudas dem själva och deras krav i den ständigt pågående konflikten skall upp på förhandlingsbordet.
I övrigt ser man inte röken av någon mer grundläggande kritik mot den maktfilosofi som hela SSU ju är en del av. Har det exempelvis från undertecknarna tidigare riktats kritik mot det faktum att SSU:s revisorer är internt valda och inte extern anlitade, som är fallet i de flesta anständiga föreningar? Inte veterligt.
Och att man vädjar till moderpartiet om hjälp kan vara förståeligt, men LO? Vad har egentligen facket med saken att göra? För en SSU:are kan frågan tyckas förbryllande, men för vanliga dödliga är fackets uppgift att tillvarata arbetstagares intressen gentemot arbetsgivares. Att det skulle vara involverat i ett visst partis ungdomsförbunds göranden är egentligen en rätt märklig tanke i en modern rättsstat.
Men för SSU:are, oavsett falang, är det uppenbart självklart att den omgivande maktapparaten skall vara så stor som möjligt. Man får väl vara glad att justitiedepartementet inte uppfordrats att ingripa, eller att en extra riksdagsdebatt begärts.
Likväl är det självklart, oavsett falang, att inga utanför Rörelsen skall komma och revidera turerna inom ungdomsförbundet. Det är ganska pikant att undertecknarna hotar med polisanmälan. I föreningar där revisionen fungerar brukar polisen sällan behöva kopplas in, kan upplysas.
Nej, för en utomstående finns ingen uppenbar anledning att hysa någon sympati för den förlorande falangen i en smutsig SSU-strid, sedan må striden avgjorts med uppenbart ohederliga metoder. Däremot finns anledning att hysa allvarliga tvivel på att de korruptionstendenser och det maktmissbruk vi sett inom arbetarrörelsen i stort kommer att lösas upp av deras eget interna etikarbete. För morgondagens socialdemokrater i riksdag, fastighetsstiftelser och kursgårdar, det är de maktmänniskor av samma skrot och korn i dagens SSU-kotterier. Lösningen ligger i att väljarna skiljer dem från den makt de så gärna vill ha och så självklart missbrukar.