Det byggs och renoveras som aldrig förr i Linköping. Lyftkranarna äruppkäftigt triumfatoriska utropstecken som når halvvägs till himlen.När den mäktigt imponerande, 4-filiga Bergsvägen på Tornby öppnas fårLinköping äntligen en inkörsport värd namnet.
Investeringarna i vägar, gator och bostäder illustrerar Linköpingsväxtkraft. Ökade investeringskostnader leder till växande drift- ochunderhållskostnader. Det är tillväxtstadens egen, ofrånkomliga logik.
I måndags la den styrande folkrörelsealliansen (s och c) framförslag till budget för 2006 och flerårsbudget 2007--2009. Det mestslående med den budget som avser valåret 2006 är avsaknaden av sockradeoch orealistiska förslag. Inte ens borgarpartierna kan kritiseraalliansen för lättjefull överbudspolitik. Socialdemokraterna ochcentern vill tillföra skolan och omsorgen ytterligare resurser, ochvidare presenterar de en sysselsättningspolitisk strategi där utlovadepengar från staten (plusjobb med mera) pressar ner antaletlångtidsarbetslösa och garanterar att fler ungdomar får jobb. För attväljarnas tilltro till s och c ska bestå, helst öka, måste partiernavisa att deras politik resulterar i bland annat fler anställda i skolanoch omsorgerna.
Den s k nödbromsen från maj 2004 gav resultat. För att vara en avSveriges mest expansivt ångande tillväxtkommuner kan Linköping visa uppen förhållandevis stabil ekonomi. Under de kommande åren måste detinledda personalstrategiska arbetet fullföljas. När verksamheten tömspå vikarier blir situationen ohållbar för många tillsvidareanställda.Vidare: Placeringarna av vuxna och unga inom individ- ochfamiljeomsorgen fortsätter att kosta stora pengar. Det visar attbristerna i samordning, förebyggande arbete och uppföljning kvarstår.
Socialdemokraternas och centerns realistiska budgetalternativförutsätter en socialdemokratisk regering. Borgarnas alternativ, där delångtidsarbetslösa förutsätts leva på 5 000 kronor i månaden, betyderdramatiskt ökade socialbidragskostnader och fortsatt bidragsberoende.Inget att sträva efter för en tillväxtkommun.