Statsminister Fredrik Reinfeldt får rekordstort stöd i Aftonbladet/Sifos mätning av väljarnas förtroende för partiledarna. 72 procent av de tillfrågade säger att de har stort eller mycket stort förtroende för Reinfeldt. Som i en intervju i Expressen avslöjar alliansens reformagenda till valet 2014: Ännu ett jobbskatteavdrag.
Samtidigt: Flera opinionsundersökningar visar att KD och C skulle ramla ur riksdagen om det var val i dag. Statsministern lyckades med konststycket att bli omvald, men han leder en bräcklig minoritetsregering, och Reinfeldts största tillgång i dag är en lika skamfilat vingklippt som detroniserad Socialdemokrati. Vars så kallade kris- och eftervalsdebatt spretar och i mycket präglas av förvirring (som fick ytterligare näring sedan avgående partiordförande Sahlin med flera av partiets portalfigurer dömde ut den egna politiken och i stället applåderade Moderaternas skattesänkarstrategi).
Röster inom S pläderar för en politik i riktning allians light. Den vägen är en återvändsgränd. Varför skulle väljarna ge sitt stöd till kopian när originalet finns att tillgå?
Väljarna, ja. Löntagarkollektiven är Socialdemokratins primära väljargrupp. Borde vara, åtminstone. Därför måste partiets nya ledning etablera strategiska och konstruktiva allianser med till exempel facken och deras medlemmar. Arbetslivets villkor - var fanns den debatten i valrörelsen?
Den Europeiska Socialdemokratins stora misstag är att den utan att reflektera lät sig iklädas den marknadsliberala tvångströja som präglas av prisstabilitet och politikens successiva reträtt. Så länge marknadsliberalismens principer tillåts diktera villkoren för den ekonomiska politiken kommer arbetslösheten att ligga kvar på höga nivåer - samtidigt som löntagarna försvagas, både som individer och fackligt kollektiv. (Den nu härskande ideologiska doktrinen framhåller Friheten för den enskilde som politikens mått. Frihet för den enskilde att välja elleverantör eller skola för barnen, medan friheten i arbetet sitter allt trängre för allt fler.)
Det mest besynnerliga inslaget i efterval(S)debatten kretsar kring frågan om tillväxten och dess betydelse. Det räcker med rudimentär kunskap om S för att förstå dess starka betoning av en tillväxtrelaterad politik. En sådan måste dock inte rida på marknadsliberalismens käpphästar, det vittnar många exempel om, däremot krävs att Socialdemokraterna i Europa utformar en tillväxtstrategi för fler och nya jobb. Den strategin är inte möjlig med nuvarande rigida regelverk.
Triumfatoriskt upphetsade alliansare spår att Socialdemokratin spelat ut sin roll. Det är att gå händelserna i förväg, men visst är de kommande åren avgörande för partiets förmåga att fortsätta hävda sig som en stark och pådrivande kraft. Och visst kunde det vara sämre. Fråga KD och C.