Den svenska integrationsdebatten tycks aldrig vilja ta slut. Gott så. Det är viktiga utmaningar vi står inför. Länge har debatten dock stått och stampat på samma fruktlösa fläck. Om vi vill att den framgent ska resultera i någonting mer konstruktivt är det hög tid att vi låter den präglas av lite ärlighet.
Det största problemet med svensk integration är vår stelbenta arbetsmarknad. Höga skatter och kollektivavtal av oproportionerligt omfång har under många år pressat upp kostnaden för arbetsgivare att anställa. För en nyanländ person med begränsad utbildning och språkkunskap är det idag så när som omöjligt att uppnå den produktivitetsnivå som krävs för att vara lönsam att anställa. För denna situation har vi ingenting annat än socialdemokratisk skattehöjarpolitik och facklig övermakt att skylla.
S och LO är den främsta bromsklossen för svensk integration. Murarna som de bygger på arbetsmarknaden är även murar runt Sverige som land; murar som utestänger människor som söker frihet och välstånd.
Världen skälver. Närmare 60 miljoner människor är idag på flykt. Ökningstakten är snabbare än någonsin. Här spelar inte minst Islamiska statens terror i Irak och Syrien in. Om vi vill att Sverige fortsatt ska kunna vara en fristad för de människor som flyr från krig och förtryck behöver vi mer välfungerande integration – och dit når vi inte utan större flexibilitet på arbetsmarknaden. Då måste vi våga lita på att de människor som kommer hit är kapabla att skapa sin egen lycka och själva fatta beslut rörande arbete och ekonomi.
I Storbritannien ser vi nu hur den konservativa regeringen lanserar den största reformen av konfliktreglerna sedan Margaret Thatchers tid. Förslaget balanserar företagens, fackens och de arbetandes rättigheter och är ett steg i en utveckling som Sverige bör ta efter.
Det finns nämligen ingen enskild faktor som har så positiv inverkan på en människas delaktighet i samhället som den autonomi som arbete och egen inkomst ger. Som Järnladyn en gång sade: "En människas rätt att arbeta så som han önskar och att spendera det han tjänar (...) är essensen i en fri ekonomi. All annan frihet är beroende av den friheten".
Låt den insikten prägla integrationsdebatten framgent. Släpp in människan – men släpp henne också fri!