Så lång är den perfekta jobbintervjun. För så snabbt man hinner man bilda sig en uppfattning om en annan person. Denna underhållande fakta framkom i BBC:s humorfrågesport ”QI – Quite Interesting” som leds av skådespelaren och författaren Stephen Fry. På engelska används ”appearance” – ett mer omfattande ord än svenskans ”utseende”, som tenderar att låta ytligt. Och att döma någon efter utseende, eller uppträdande, kanske är ytligt – men det hindrar inte att vi ändå gör det. Varför skulle annars Socialdemokraterna följa Moderaternas exempel och införa klädkod för sina politiker?
Efter att M slagit igenom som nya i valet 2006 lanserades en ”guide till nya moderaternas utseende”, i vilken dåvarande partisekreterare Per Schlingmann dikterar hur partiet vill uppfattas. Nya loggor (ljusblått och pastell i stället för mörkblått), nya ord (undersköterska i stället för offentliganställd, utanförskap i stället för segregation osv.) samt – riktlinjer för klädseln. På schlingmannska handlar det om ”personlig kommunikation”, att skapa förtroende och tillhörighet med väljarna. Dräkt och kostym skapar däremot distans, och de nya moderaterna vill inte framstå som vare sig arroganta eller klämkäcka. Så uppkom de bevingade orden: ”Därför bör kläderna vara vardagliga; vi lämnar slips och pärlhalsband hemma”.
Ytligt, billigt, beräknande? Javars. Men törs någon svära på att Moderaternas nya, avslappnade stil inte vunnit en och annan röst av väljare som tidigare uppfattat moderater som världsfrånvända snobbar? Socialdemokraterna har kanske inte tyngts av pärlhalsband, men politikerförakt är en belastning som alla partier har gemensamt. Ett förakt som hos vissa väljargrupper riskerar att spädas på av en svart kavaj med dyster slips. Det är inte för inte alltså, som S riksdagsledamöter inför en kandidatfotografering fick uppmaningen att använda ”glada färger” och ”gärna uppkavlade ärmar” (Dagens Arena).
Barbro Hedvall, modemedveten krönikör i Corren och författare till boken ”Stil & Politik”, är glad att hon slipper medverka i S valkampanj. Glada färger är inte alltid vackert, särskilt inte på bleka svenskar, konstaterar hon. Och kavajförbudet förstår hon inte. ”Jag tycker att det är viktigt att vi väljer människor som ska företräda oss för att fatta seriösa och viktiga beslut, och då är det inte alltid så bra med mjuka byxor och tröjor.” En som däremot gärna går i mysbyxor är Göran Greider, medförfattare till ”Stil & Politik” och av princip emot klädkoder. Han anser dock att glada färger och kavajförbud är ”ett framsteg för vänstern”.
Oavsett vilken klädkod - påbjuden eller anarkistisk, strikt eller ledig - man föredrar, är nog de flesta övertygade om att ytan spelar roll. Vare sig man gillar det eller ej. Har man flipflop-skor på sig under en jobbintervju behövs förmodligen bara 2 av de där 12 sekunderna för att förstöra sin chans till tjänsten. Såvida arbetsgivaren inte råkar heta Göran Greider, förstås!