FN befinner sig i kris -- och det handlar dessvärre om mer än korruptionsanklagelser och upprepade sexskandaler.
På två år har omkring 300 000 människor dödats i Darfurprovinsen i Sudan. Det är fyra gånger så många som världsorganisationen tidigare har räknat med.
I går riktade det brittiska parlamentets internationella utvecklingskommitté svidande kritik mot FN. Inte nog med att FN har gjort otillräckliga efterforskningar om antalet döda i Darfur, omvärldens agerande har varit "skandalöst ineffektivt".
I Darfur fortsätter det folkmord som hittills innefattat tvångsförflyttningar, mord och våldtäkter. Med undantag för sannolikt verkningslösa sanktioner förhåller sig världssamfundet än en gång passivt. Uttrycket "aldrig mer", som använts flera gånger efter Förintelsen, har sedan länge mist sin betydelse.
Kritiken från det brittiska parlamentet kommer just som FN:s generalsekreterare Kofi Annan klarat sig hyggligt undan i en rapport om misstänkt korruption inom det irakiska olja-för-mat-programmet. Under en presskonferens i tisdags svarade Annan på frågan om det inte var dags att avgå med tanke på alla de skandaler som skakat FN under hans tid som generalsekreterare.
"Hell no", löd det enkla svaret.
Men faktum är att det faller en del mörka skuggor över Kofi Annan.
Vid tiden för folkmordet i Rwanda, då närmare en miljon människor mördades under 100 dagar, var Kofi Annan biträdande generalsekreterare och ansvarig för FN-trupperna i Rwanda. Annan gav uttryckliga order om att inte bruka våld mot angriparna. Offren skulle inte skyddas, inte heller skulle FN lägga beslag på hutumilisens vapenförråd.
Så färgades flodvattnet rött.
Enligt författaren och sam-hällsdebattören Per Ahlmark hade både Kofi Annan och USA:s dåvarande president Bill Clinton möjlighet att ingripa: "De internationella ledarnas nonchalans inför slakten av svarta afrikaner liknar krigsförbrytelser", skrev Ahlmark i gårdagens DN.
Nu sägs det emellanåt att FN inte blir bättre än de vetoberättigade medlemmarna i säkerhetsrådet tillåter. Men när det gäller organisationens frontfigur finns inget som hindrar denne från att agera blåslampa. Ett exempel på en konflikt där Kofi Annan iakttagit en kompakt och omoralisk tystnad är Tjetjenien. Ändå gränsar Rysslands brutala krigföring i Tjetjenien till ett folkmord.
Till Annans förtjänster hör där-emot att han -- åtminstone i teorin -- förordat en utveckling där världssamfundet skall kunna ingripa när regeringar inte skyddar mänskliga rättigheter. Kofi Annan har även öppnat för en nödvändig reformering av kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Att diktaturer som Libyen och Kuba tillåts leda och delta i kommissionen innebär mycket riktigt "ett trovärdighetsproblem som kastar sin skugga över hela FN-systemet".
I höst avgörs hur det framtida FN skall se ut. Frågan om hur vetorätten skall fungera i ett utvidgat, och mer tidsenligt, säkerhetsråd lär bli den stora stötestenen.
Om reformen misslyckas står mer än bara den avgående generalsekreterarens eftermäle på spel. I förlängningen handlar det om FN:s hela legitimitet.
Ett starkt FN behövs. Fråga de överlevande från Darfur.