Det är väl inte riktigt så enkelt som att det som är bra för Saabockså är bra för Linköping, men bra nära. Därför är det så beklämmandeatt se att företagets framtidsmöjligheter har blivit prisgivet åtnyckerna hos regeringens försvarsfientliga stödpartier. Och omvänt ärdet ju så glädjande, som nu, när Saab inkasserar långsiktigt viktigaframgångar. Kontrasterna säger något om ett storföretags skiftandelevnadsvillkor.
"Det känns som att gå i mål som segrare i ett maratonlopp", sadePontus Kallén, vd för Saab Aerostructures. Och lättnaden är honom välunt. Den miljardaffär han har kammat hem genom att knipa kontraktet medBoeing är en välkommen ljusspira av hopp bland i övrigt skiftandeutsikter för företaget.
Bara denna första order är värd 800 miljoner kronor, men man väntarsig mer. Tyvärr kommer varslen att ligga kvar, men man säkrar ett antaljobb för framtiden. Och, kanske viktigare för kommandearbetstillfällen, man säkrar en plats i utvecklingsfronten för ettantal år framöver.
Kontrasten till engagemanget i Neuron är påfallande. Här vetföretagsledningen inte mycket om fram- tiden. Regeringen har givitmiljöpartiet och vänsterpartiet något som får tolkas som veto i sådanabeslut. Det blev viktigare för socialdemokraterna att försäkra sig omfortsatt parlamentariskt stöd än en fortsatt ansvarsfullförsvarspolitik.
Låt oss förtydliga kontrasten med detta: Saab "fick" intemiljardordern hos Boeing. Man erövrade den. I stenhård internationellkonkurrens med de bästa inom branschen. Det handlar om en skoningslösutvärdering av kompetens, teknologi, resurser och ekonomisk förmåga.Allt har blottlagts och lagts upp på ett bräde för att prövas, vägas,synas och godkännas eller förkastas. Steg för steg och ofta under långtid. Det är det som är det "maratonlopp" Kallén beskriver. Saab vanntävlingen genom att vara bäst.
Och Neuron? En helt annan sak. Där spelar det ingen roll vad Saabkan visa upp av kompetens, teknologi, resurser och ekonomisk förmåga.För i det fallet prövas inte Saab på marknadens arena utan påpolitikens. Och då handlar det endast om vilka politiska fördelar ellernackdelar företagets Neuronsatsning innebär för enskilda partier. Saabkan vara hur lämpat som helst för uppgiften, Sverige som nation kangagnas hur mycket som helst av projektet, det spelar ingen roll. Saabsledning och anställda kan bara hjälplöst stå och se på när regeringencyniskt väger deras potential mot risken att förlora makt.
Det brukar sägas att stora företag ofta får en orättvistförmånlig behandling av staten i det land de har sitt säte. Men faktumär att de också utsätter sig för en risk.
Även om Saab naturligen verkar i statens närhet i och medengagemanget i försvarsindustrin är dess situation lärorik: Politikenshand är nyckfull. Den kan plötsligt slå lika hårt som den tidigarevarit fast i sitt beskydd. Bättre att lita till sin egen förmåga påmarknaden.