Om det var val i dag skulle det bli en rafflande valvaka. Skillnaden mellan blocken - tillika regeringsalternativen - är mycket liten. Enligt DN/Synovates opinionsmätning från februari skiljer det 3,9 procentenheter till vänsterkoalitionens fördel. Motsvarande siffra i september 2008 var 19,1.
De mest märkbara förändringarna står de största partierna för. Socialdemokraternas och Moderaternas respektive utveckling är som spegelbilder av varandra. S har tappat drygt 7 procentenheter till 38,1. Under samma tid har M ökat med nästan lika mycket till 28,8 procent.
Men intressantast är skillnaden blocken. Aldrig förr har S gått till val tillsammans med andra partier. Aldrig förr har det funnits två så klara regeringsalternativ. Aldrig förr har Sverige varit närmare ett tvåpartisystem.
Fastän det finns sju - plus några "outsiders" - valsedlar att välja mellan i riksdagsvalet 2010, står valet mellan två regeringsalternativ. En röst på Folkpartiet är de facto en röst på alliansen, liksom en röst på Miljöpartiet är en på Mona Sahlin som statsminister.
Att valet till stor del kommer att handla om just statsministerposten, argumenterar också statsvetarprofessorn Tommy Möller för (DN 28/2). Med två tänkbara alternativ blir partiledarna som ska leda respektive regering mycket viktiga, skriver han.
Har Möller rätt ligger Sahlin risigt till. I DN/Synovates undersökning om vem som är bäst som statsminister förlorar S-ledaren mot Fredrik Reinfeldt i samtliga fyra grenar. Enda gången det blir något av en spurt på upploppet är om vem som bäst kan "ingjuta hopp om en bättre framtid för oss som bor i Sverige". Där blir siffrorna 44-36 procent till M-ledaren. I de övriga frågorna - om vem som bäst kan "företräda Sverige utomlands"; "leda regeringens arbete" samt; "skapa en majoritet för sin politik i rikdagen" - kan Reinfeldt jogga först över mållinjen.
Och visst har partiledaren stor betydelse. Många menar ju till exempel att ledan över Göran Persson gjorde att många S-väljare gick till alliansen 2006. Sahlins roll som den första Socialdemokrat att leda en valrörelse tillsammans med två andra partier är historisk.
Hon får nog räkna med att få samma kritik som Reinfeldt fick. Inte minst ur det egna ledet sades det att M var för omfamnande och kompromissande gentemot sina samarbetspartier. S är dessutom mångdubbelt större än Vänster- och Miljöpartiet men har ändå utnämnt dem till jämlikar. Energifrågan är ett tydligt exempel på det.
Men uppgörelsen har även skadat Centerpartiet, som är det enda alliansparti som får minskat stöd i opinionsundersökningen. Uppenbarligen har övriga allianspartier fått skörda frukterna av Maud Olofssons köpslående om kärnkraften och klara inställning i Saabfrågan.
Förutom det minskade glappet blocken emellan bjuder den senaste opinionsundersökningen på en annan glädjande nyhet: Sverigedemokraternas stöd minskar till 2,9 procent och avståndet till riksdagsspärren känns därmed tryggare.